Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’314
TRONS SEGRAR.
sens makt», vilja säkert ha en aktie i detta
företag (som nu fortgått i mindre skala de
sista 15 åren) med förböner och »praktiskt
intresse». Låtom oss stå tillsammans i en
ande och en själ, kämpande för evangelii
tro! Käraste hälsningar!
Eder i Herrens tjänst lycklige
K. J. Johanson.
P. S. Söndagsskolan bland de fattiga
växer. Så nu är antalet omkring 80. Vårt
boningshus är för litet, och en »hall»
behöves. D. S.
Brev från K. V- Karlson.
Mitt förra brev var avsänt från Oceanen,
före vår ankomst till Kapstaden. Måndagen
den 28 juli närmade vi oss staden, och de
flesta voro före dagningen på däck för att
i mörkret se stadens praktfulla
gatubelysning. Särskilt vackert tindrade ljusen från
Roben Island, då vi seglade förbi. Men icke
desto mindre föra de spetälska, som
uppehålla sig där, en dyster tillvaro. Avstängda
från den yttre världen, täras de bort av den
hemska sjukdomen.
I Kapstaden måste vi inställa oss för
emj-grantofficern, som skulle granska våra pass
och taga reda på om vi hade någon i Afrika,
som ansvarade för oss. Vi, som hade vårt
hem i Afrika, sluppo här lindrigt undan.
Värre gick det för några unga flickor, som voro
på resa ut till sina trolovade. De blevo
kvarhållna som fångar på båten, tills deras
blivande män kommo för att ta hand om
dem.
Så voro vi då i Afrika igen, och vårt
första göra var att växla våra engelska pengar
i afrikanskt mynt och likaså att förskaffa
oss afrikanska frimärken för de brev vi
ville avsända. Vi hade att i allt böja oss
under landets lagar. Jag tänkte då på huru
viktigt det är att lyda himmelrikets lagar,
om vi vilja få del av himmelrikets
välsignelser.
Efter 36 timmars uppehåll i Kapstaden
fortsatte vi resan uppåt Natal. Båten hade
lossat en stor del av lasten och landsatt
en stor del av passagerarna, varför den var
åtskilligt lättare, något som gjorde, att den
gungade rätt försvarligt vid passerandet av
själva udden. Men vi voro nu vana vid
sådant, varför det ej h svarade oss nå/ot
nämnvärt.
Efter 30 timmars sjöresa voro vi vid Port
Elizabeth. Här finnas inga dockor för
båtarna att gå in uti, utan vi hade att ligga
för ankar i viken, medan lossningen
verkställdes i mindre båtar. Och detta gick raskt
undan. På 10 timmar lossades 1,800 ton!
Några av oss voro i land och besågo
staden.
På torsdagskvällen fortsattes färden till
East London, där åter några hundra ton
av lasten skulle lossas. Här fingo vi ligga
för ankar ute i öppna havet, vilket för oss,
som voro i den stora båten, ej var så
farligt men så mycket mer för dem som voro i
de små båtarna och togo emot lasten.
På fredagsaftonen voro vi åter klara att
avgå, och på lördagsmorgonen kl. 10 landade
vi i Durban. Bröderna Johanson och
Anler-son mötte mig där, men förgäves såg jag
efter någon av de mina. Ett brev från min
hustru förklarade orsaken: de hade haft
mässlingen i hemmet och voro förbjudna
att resa ut — en stor missräkning för både
dem och mig.
Jag fick mina saker genom tullen och
skyndade mig till järnvägsstationen för att
resa hem med första tåg. Min kära hustru
väntade mig dock ej hem på lördagen, enär
det skulle vara konferens i Durban på
måndagen. — Ack huru kärt det var att vara
hemma igen och få välkomnas av hustru och
barn! De båda, som varit sjuka, voro
bättre fast svaga. Söndagen förflöt lugnt
och stilla. Jag gick ej till något möte och
besökte ej heller någon av våra grannar utan
njöt i hemmet en välbehövlig vila.
På måndagen reste jag tillbaka till
Durban för att deltaga i konferensen, som var
sammankallad för att diskutera åtskilliga
saker angående missionen. Huru underligt
det kändes att åter befinna sig i detta i
andligt avseende så torra och kalla land! Jag
förnam en djup saknad efter mina kära
varma och bedjande missionsvänner och
e-vangeiistkamrater i Sverige, och hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
