Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
321.
I sensommarkväll.
Jag ser, hur de mörka och regndigra
skyar
Så brådskande segla på himmelens pall
Jag hör, hur de brusa, de stormiga byar;
Det suckar och klagar i
sensommarkväll.
Och gulnade blad börja falla,
De minna mig: Nu är det höst.
Det säga ock vindarna kalla
Och vemodet uti mitt bröst.
Men se, mellan rämnade skyar fram-
strålar
Ett blånande fäste, en leende sol.
För längtande blickar så härligt den målar
En tavla, som når ifrån pol och till
pol,
Ett land utan tid, utan gränser,
Ett land utan stormar och höst,
Där livsfloden glittrar och glänser;
Och hemlängtan griper mitt bröst.
Där uppe jag äger\ mitt\ hem och min
Fader
Och älskade syskon, som vänta på mig.
En tanke på detta — och strax blir jag
gläder
Och drömmer mig hem ifrån mödosam stig.
Så ofta min tanke har ilat
Dit upp till mitt älskade land,
Så ofta sä ljuvligt jag vilat
Min vinge på palmskuggad strand
jag ser, när jag vill, hur det glimmar
och lyser
I hemmet, i staden med gator av guld
Där hemma ej hjärtat mer gråter och
fryser
Av brist uppå kärlek. Min Fader sä huld
Upplåter sin famn och sitt hjärta
Och torkar den brännande tår
Och stillar min oro och smärta,
Densamme i dag som i går.
O, vore jag bärgad för evigt där
hemma!
Så klagar jag ofta på sorgernas ö.
Ack, kunde jag jordlivets sorger
förglömma !
När skola dess vågor sig lägga och dö ?
Var dag bringar ständigt mig plåga
Från syndens förgiftade land,
Och högre uppflammar min låga
Av längtan till fröjdernas strand.
Var stilla, o hjärta, ej båtar att klaga;
Låt molnen få komma och gå efter hand.
När Herren dem bjuder, de bort skola
draga.
Då klarnar det åter. Och snart på den
strand,
Dit längtan så ofta dig burit,
Du står och lovsjunger din vän,
Som segrarnas palm åt dig skurit;
Och jublande svingar du den.
Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
