Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’322
TRONS SEGRAR.
Frälst för att tjäna.
»I — — omvänden eder till Gud,
till att tjäna den levande och sanne
Guden», skriver Paulus till
tessaloni-kerna (1 Tess. 1: 9). Och »Kristi
kärlek tvingar oss», skriver han till
korintierna (2 Kor. 5: 14). Är det din
erfarenhet? Är du frälst för att
tjäna?
Det var å Sv. Bibelinstitutet,
Hagaberg, Södertälje, ett gymnasist- och
studentmöte den 5—10 juli i år. Vid
detta möte höllos många och goda
föredrag. Jag för min del fick likväl
icke det djupaste intrycket av något,
som blev sagt i föredragen. Det ord,
som mest rörde mitt hjärta, kom från
en av de flickor, som hjälpte till med
serveringen, en av Bibelinstitutets
elever från det föregående läsåret.
Jag hörde henne icke själv säga det,
men en av talarna vid mötet bar fram
det. En av de sista mötesdagarna,
då, vid tanken på det stundande
avskedet och i känslan av att tiden
hade gått så fort, ett visst vemod
hade smugit sig över de unga,
påminde han oss om det stora arbete, som
i det tysta utfördes av dem, som
tjänade i köket och i serveringen, utan
vilket arbete mötet helt enkelt icke
skulle ha kunnat komma till stånd.
I sammanhang därmed berättade han,
att han sagt till ovannämnda f. d.
elev: »Ni äro väl icke ledsna för att
det snart är slut?» Då hade hon
svarat: »Vi vilja gärna fortsätta
längre, om flera själar
därigenom kunna bli frälsta.» Det
var detta svar, som grep mig så djupt.
För att det bättre skall komma fram,
vad som ligger i detta svar, vill jag
tala om, att antalet deltagare i
mötet var omkring 230, och de som skulle
tjäna vid borden endast fem, varför
deras arbete var synnerligen
ansträngande. En annan av dessa sistnämnda
omtalade, att när det äntligen blev tid
för dem att gå till vila, hade de svårt
att somna, därför att de voro så
ansträngda, att de icke kunde få ur sina
öron det ständiga klirrandet av
porslinet. En blev överansträngd och
måste ligga sista dagen. Lägg så därtill,
att de, fastän de så gärna ville vara
med, måste försaka mötena utom
möjligen en och annan gång. Så
hoppas jag, att det blivit mera klart vad
som ligger i det välsignade svaret:
»Vi vilja gärna fortsätta, om flera
själar därigenom kunna bliva frälsta.»
Mitt hjärta blev överfullt. Jag
gömmer detta svar som det dyrbaraste
minnet från detta möte, och jag beder
Gud giva mig detta tjänaresinne.
Jag har lärt mig förstå, att det, som
man själv blir välsignad utav, bör man
låta gå vidare, så ofta det lämpar sig.
Det är därför, jag här omtalat
ovanstående. Gud give, att det må träffa
flera hjärtan och även i dem väcka
samma längtan efter och samma bön
om mera av hans sinne, som kom
icke för att låta tjäna sig utan för
att tjäna och giva sitt liv till lösen
för många.
Käre vän! Gör du din
vardagsgärning med detta sinne? Är ditt
arbete en gudstjänst? Är du frälst
för att tjäna med allt vad Gud har
givit dig av lekamliga, själsliga och
andliga gåvor, med ali din tid och
ali din kraft? Har du förstått, att
detta är det enda riktiga? Har det
blivit klart för dig, att man utbildar
sig i ett yrke för att kunna existera,
men man existerar ej för sitt yrkes,
skull? Har du fullt insett, att man
bör äta för att leva, men icke leva för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
