Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
367.
och missionens sak. Mitt mål, då jag
därefter lämnade hemmet, var Götabro,
Kumla, där bibelkursen börjades den 21 okt.
Dagarna gå så fort, Herren verkar med ordet
på sitt eget trofasta sätt.
Tack, vänner, för edert deltagande i
Herrens verk, för ali gästvänlighet och ali
uppoffring både för mig och missionen! Lönen
väntar varje trogen tjänare och tjänarinna.
Broderligen i Herren
Gustaf Fredberg.
Götabro, Kumla, d. 5 nov. 1924.
Från hemlandet.
Från Rasshytian (Västmanland).
Det är inte så ofta något skrives från
denna trakt till T. S. Men här finnes i
alla fall en liten hop av Guds barn, som
med hopp och förtröstan till Gud söka
hålla fästet, tills Han kommer.
Undertecknad, som en liten tid fått vara bland denna
lilla skara och frambära evangelii budskap,
har värmts av deras nit och kärlek för
Herrens sak. De hålla troget ut, vetande, att
Herren ser till den lilla skaran såväl som till
den stora.
Söndagen den 26 okt. var anordnad en
offerfest för yttre missionen. Den präktiga
templarlokalen vid Rosshyttans station hade
förhyrts för ändamålet. Säkerligen väntade
vännerna, att Gud skulle mana ut mycket
folk till en sådan fest. Och deras hopp
kom ej heller på skam. Människorna
kommo.
Några troende ungdomar bidrogo med
sång och musik. En annan läste én
berättelse ur vår nya »Fackla». Undertecknad
vittnade om missionens stora sak, poemet
»Ingens gosse» deklamerades, och ett
mis-sionsoffer upptogs. Mötet var präglat av
stiilhet och andakt. Guds gode och helige
Ande var nära och gjorde missionssaken stor
och viktig; därom vittnade det rikliga offrex
(60 kr.), som bestämdes att odelat sändas
till yttre missionens kassa. Må Guds rika
välsignelse vila över varje givare! Gud
välsigne sin lilla skara i Rosshyttan!
Önskar
Edith Hållström.
De yngres avdelning.
Den barmhärtige Nils
Nils hade plats på kontor med 25 kr. i
månaden. Han var mycket omtyckt av
husbonden. När han nu fyllde 17 år, fick
han större betalning, såsom erkänsla för
flit och redbarhet. Både far och mor fällde
glädjetårar, när Nils kom hem och
berättade om allt detta. O, huru glada voro ej
föräldrarna, då de funno, huru gärna Nils
gjorde dem sällskap till Guds hus om
söndagarna och aldrig fördröjde sig borta om
kvällarna.
En dag fram på våren fick Nils sällskap
med Karl och Erik, då han gick hem från
arbetet. »Här gå vi in, här är ett muntert
liv», sade de, då de gingo förbi varietéen.
»Kom, Nils!»
»Nej», sade Nils* »jag lovade far och mor
att skynda mig hem. De vänta på mig.»
»Stora karlen är rädd för mamma!» sade
de och skrattade. »A, sådan stackare du är,
en skuggrädd vela. Om det ej vore
förnedrande för oss att bära hand på en sådan
menlös kruka, som du är, så skulle vi
pressa enfalden ur dig på stället.» Ännu
flera hotelser uttalade de mot Nils, men han
yttrade lugnt: »Om skalkar locka, så följ
dem ej!» Därpå fortsatte han vandringen
mot hemmet.
Modern föll Nils om halsen, och fadern
lade handen på hans huvud och välsignade
honom, sedan han omtalat för dem, huru han
besegrat den ovan nämnda frestelsen.
Samma kväll blev det beslutat, att Nils skulle
ingå såsom medlem i en kristlig
ungdomsförening, som fanns på platsen, på det han
skulle få goda och ädla umgängesvänner.
Här blev han snart bemärkt och vann
aktning och förtroende mer och mer. Ingen var
ivrigare än han uti att dels söka bevara
ofördärvade ynglingar från synd och last
och dels upprätta sådana, som redan voro
förfallna.
Omkring fem år efter den dagen, då Nils
hotades med misshandel av Karl och Erik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
