Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
407.
dens ting — och vi börja förstå litet
av vad aposteln menade, då han
önskade sig själv vara bortkastad från
Kristus, för att andra skulle varda frälsta.
Kristi kärlek övergår allt vad den
mänskliga tungan kan uttala, och
aldrig skall trångmål, ångest, förföljelse,
hunger eller något annat förmå att
skilja oss ifrån den. Kristi kärlek gör
det möjligt för oss att älska våra
fiender och göra väl mot dem som skada
och förfölja oss.
O, måtte Gud beskära oss Andens
kraft, så att vi bli i stånd till att
väcka människor upp ur
syndasömnen! Och måtte den allsmäktige
Guden bortrycka det täckelse, som
denna världens furste har lagt över dem,
så att de icke kunna se den härliga
friheten i Kristus! Ja, måtte vi för
alltid höra upp med att predika oss
själva och i stället upphöja vår
Mästare, samtidigt som vi vända oss bort
från vårt eget bedrägliga jag för att
beskåda Jesus allena!
Efter »Kirkeklokken» gen. L. C—n.)
Ett mjukt svar stillar vrede.
Stephen Merrit omtalar följande
händelse från den tid han verkade
bland befolkningen i Newyorks
fattigkvarter. Han brukade giva männen
ett mål mat, sedan han predikat för
dem. En dag, då han efter slutad
måltid gick bort efter sin hatt, som stod
på ett bord strax invid det kring
vilket männen voro bänkade, fann han
den till sin stora förvåning halvfylld
med brödsmulor och köttbitar,
varjämte brättet var mycket nedsmetat
med flott, ja, de hade till och med
slagit litet kaffe inuti hatten.
Hans första tanke var denna: »Jag
skall köra ut dem.» Men under det
han var på väg mot dörren, talade
Herren till honom och sade:
»Kärleken fördrager allting.»
Han tog därför hatten och tömde
ut dess innehåll på gatan samt
torkade av brättet, så gott han kunde,
med sin näsduk; men när han sedan
satte den på huvudet, rann likväl
kaffet nedåt hgns kinder. Han vände
sig emellertid mot folket och sade:
»Gud välsigne er, gott folk; jag hade
nog glömt att medtaga en skål för
er att lägga edra matrester uti, och ni
ha varit för väluppfostrade till att kasta
dem på golvet. Kom igen i morgon
kväll, så skola vi få det gott
tillsammans, bättre än i kväll.»
Sedan han sagt detta, åkte han i
väg hemåt med hela skaran efter sig.
En man sprang fram och fattade tag
i hästens betsel och kom den att
stanna. När Stephen Merrit därpå
öppnade vagnsdörren, trädde en bland
skaran fram och sade: »Jag ber er
om förlåtelse, jag var en av dem som
spelade er detta nedriga spratt.»
Sammalunda ursäktade sig en andra och
en tredje. »Kom bara igen i
morgon, kamrater, så få vi nog en god
afton», ljöd Stephen Merrits svar.
Nästa kväll talade han över Joh.
3: 16, och sedan han inbjudit
männen att komma till Kristus, trädde
fyrtio av dessa hårdhjärtade män fram
och böjde sig för Gud samt funno frid
genom Jesu fullkomnade verk.
O, att vi hade mer kärlek till själarna
och mera av vår Frälsares gudomliga
medlidande med de förlorade och
vilsegångna! Ju längre någon har irrat
bort från-Gud, och ju djupare han har
fallit, dess mera behöver han en sann
väns kärlek och medlidande.
(Efter »Kirkeklokken» gen. L. C—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
