- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
406

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’406

TRONS SEGRAR.

tvivlad. Jag kände ingen, som hade
uppnått det jag eftersträvade, icke
heller hade jag ett klart begrepp om
vad det var jag saknade, men jag
visste, att om det jag ägde var allt,
vad kristendomen innefattade, så var
den en besvikelse för mig.

Nu leddes jag till att läsa Luk.
11: 13, där det står: »Om nu I,
som ären onda, förs tån att giva edra
barn goda gåvor, huru mycket mer
skall icke då den himmelske Fadern
giva helig Ande åt dem som bedja
honom!» Ack ja, jag hade ju alldeles
definitivt bedit om den helige Ande, men
vilken betydelse kunde väl det ha, då
min bevekelsegrund var självisk,
såsom jag nu insåg att den varit! Men
om jag nu fortsatte med att bedja om
denna gåva i Jesu namn, skulle då
inte Gud också inför alla mina bekanta,
vilka hittills nästan betraktat mig
som-en ängel, avslöja, hurudan jag
verkligen var? Denna förödmjukelse
förmådde jag ej att bära; jag ville ej
bli en dåre för Kristi skull.

Omsider förde dock Gud mig till
den punkten, där alla hänsyn till
människors tankar blevo mig likgiltiga,
om jag blott kunde komma ut ur det
tillstånd, vari jag befann mig.

Vid denna tidpunkt besökte jag ett
möte, vars deltagare uteslutande
bestodo av ordets förkunnare och
andra kristna arbetare, vilka alla voro
mina bekanta. Vi avslutade med ett
eftermöte, som enbart var avskilt till
bön, och slutade med psalmen:
»Vidrör mig åter, Herre.» Nu förstod jag
alldeles säkert, att min stund var inne,
ehuruväl jag varken hade känslor
eller såg syner. En föresats hade
blivit överväldigande stark inom mig,
nämligen att taga Gud på hans ord
som en sista utväg att utfå löftet, och
denna föresats satte jag genast i
verkställighet, därigenom att jag nu i allas
närvaro började bedja om och tacka
för vad som stod i Luk. 11: 13. Jag
fick inga uppenbarelser av änglar eller

av himmelen och kände mig både torr
och tom, men mitt under detta
tillstånd kom denna vers för mig: »Men
när den helige Ande kommer över
eder, skolen I undfå kraft» (Apg. 1:8);
likväl förnam jag ingen förändring de
två närmaste dagarna.

Efter dessa båda dagar blev jag
uppmanad att tala vid ett möte,
och efter mitt eget förmenande
talade jag torrt och tomt; men likväl
begärde 40 människor förbön. Prisade
jag nu Gud härför? Nej, jag blev
förskräckt och skyndade bort till en
gammal Herrens tjänare för att berätta
honom om det som hänt. Och vad
svarade han?

»Min käre unge vän, kommer ni
inte ihåg, att ni på Jesu Kristi ord
bad om den helige Ande som en gåva,
och ban svarade, att ni skulle undfå
kraft, när Anden komme över eder.
Detta utgör beviset för att kraften är
kommen.» Blixtsnabbt försiggick det
någonting i mitt inre, och jag såg
nu, att jag önskat kraft på ett av mig
själv föreskrivet sätt. Hade de fyra
föregående åren varit rysliga för mig,
kunna alla de följande betecknas som
himmel på jorden; och av hela mitt
hjärta tackar jag Gud därför.

I Apg. står det: »De blevo alla
uppfyllda av helig Ande.» Ja, ära
vare Gud, det innersta och mest
undangömda rummet uti det mänskliga
hjärtat hade blivit fyllt till överflöd
av Guds kärleks Ande! Kärleken är
början, kärleken är mittpunkten, och
kärleken är slutet. Därför är det så
betydelsefullt, att kärlekens och
kraftens Ande kommer in och bortröjer
alla den gamla naturens rötter .och
förgreningar. Och när Guds Ande
uppenbarar Jesus för oss som vårt
allt och levandegör ordet, då blir
syndens kraft och tyranni bruten, så att
vi få erfara en outsäglig frigjordhet.
På samma gång bli dock även våra
ögon öppnade för huru människor äro
bundna och fjättrade av denna värl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:17:21 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ts/1924/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free