Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS
för hennes kinder, jag tröstade henne med
att hon skulle få sin julklapp, och då blev
hon snart idel solsken som vanligt. Ni
skulle sett, hur hon strålade, då hon fick
sin klänning och några karameller.
Det stora mötet för både barn och äldre
skulle börja »emini» (då solen är som högst
på himlen); men nu var dagen mulen,
så att ingen kunde se solen, och det var
därför många, som kommo ganska sent.
Omkring ett 60-tal barn hade samlats och
en stor skara äldre. Vi hade ett gott möte,
och då jag frågade, om det fanns någon
som ville utvälja Jesus, sade en av mina
skolpojkar: »Jag vill utvälja Jesus i dag».
Den ene efter den andre följde hans exem-
pel, och det var en underbar stund att få
bedja till Gud för sju av dessa unga.
De äro ju barn, men Gud är mäktig att
bevara dem och även göra dem till väl-
signelse. Många av dem ha hedniska för-
äldrar, som aldrig gå på ett möte, och
jag önskar och beder till Gud, att Han
måtte få använda dessa små såsom ljus
i deras mörka omgivning. Hjälp mig att
bedja till Gud för barnen och deras för-
äldrar! Vi önska och längta efter att Gud
skulle komma med en genomgripande väc-
kelse, då vi finge se skaror vid Försona-
rens kors, bekännande sina synder. Detta
folk är så liknöjt och tycks taga livet
så lätt och bekymmerslöst, men Gud är
mäktig att visa dem deras synder och fräls-
ningen i Jesus Kristus.
Efter mötet bjödos alla såväl barn som
äldre på te och bröd, och det saknades
som vanligt icke aptit. Jag hade berett
mig på mycket bröd, och de många hung-
riga munnarna läto det sig väl smaka.
En sak till, som jag inte får glömma!
Eåde barnen och de äldre bådo mig, att
jag skulle hälsa mycket, mycket och tacka
er, barn, och alla för övrigt, som sänt
tiil deras julfest. En man kom till mig i
dag bara för att bedja mig skriva ett sär-
skilt brev och bara tacka er. Det är så
roligt att höra dem bedja till Gud för er,
och jag vet, att ni också bedja för dem.
Fortsätt därmed, och ni kunna på så sätt
vinna själar för Gud även i detta land.
SEGRAR
Med varm fridshälsning till eder alla från
eder vän i Afrika
farbror Samuel.
För dålig grund.
Tänk dig en man, som i vintertid, då
isen ligger tjock ute på sjön, bygger upp
en villa åt sig där ute. Den är fint inredd
på allla sätt. Möblerna äro präktiga, och
maten, som han håller sig med, likaledes
förstklassig. Han trives väl i sin nya bygg-
nad. Ibland kommer det visserligen männi-
skor, vilka äro oförsynta nog att säga ho-
nom, att det aldrig kan gå väl i längden
att bo så här ute på isen. Olycksdagen
kommer, säga dessa människor, dagen1, då
isen smälter för vårsolens strålar, och hur
skall det då gå? Men mannen slår dövörat
till för alla dessa »olycksprofeter», låter
musiken spela upp och dricker sitt vin.
Men — olycksdagen kommer. Solen smälter
isen, det knakar och brakar i densamma
som om de värsta kanonskott avskötos, det
brister i fogningarna och huset sjunker. Det
var för dålig grund, som huset vilade på,
därav dess sorgliga öde.
Med gudlöshet kan man en tid komma
långt. Man kan få det bra på många-
handa sätt. Varnande röster ljuda väl, men
man kan slå dövörat till. Men — olycks-
dagen kommer. Rättfärdighetens sol skall
gå upp i all sin härlighet, och syndaren
skall få sin lön.
G. Bl.
Synd och nåd.
Nåden synes oss aldrig såsom nåd,
förrän synden bliver oss till synd. Ju
djupare vi känna syndens skuld och
brottslighet, desto mer skola vi om-
fatta och värdera Guds fria nåd i
Kristus.
F1 a v e i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
