- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
137

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR

137

der det han ängsligt lyssnade til! varje
ljud, som genom aftonens tystnad trängde
in till hans gömställe. Då och då förnam
han en munter skrattsalva från den
underliggande kökskammaren, tills slutligen
ljudet av ett gökur från ett av de
angränsande rummen kom honom att spritta till.
Han räknade dock noga timslagen: klockan
var sju; det var ju viktigt för honom att
ha reda på tiden.

Men vad var det? Hördes inte steg och
dämpade röster i trappan? Voro månne
pastorn och hans fru redan återkomna?
Hade de anat oråd? Eller hade något
misstänkt förekommit, som givit tjänstefolket
anledning till undersökning?

Nu öppnades dörren, och en glad
barnaröst hördes:

»Emma, tror du att di dröjer länge?
Ja ska försöka hålla mej vaken, tills di
kommer. Mamma brukar nästan alltid ha
me sej nånting gott, när hon vatt på
kalas. Siist, när pappa å mamma va på
bröllop i Norrlunda, fick ja en hel påse me
kakor å tårtor, som Norrlunda-mor hade
skickat te mej.»

Så fortfor barnarösten att pladdra, till
stor förskräckelse för Mats, som alls inte
tagit Helfrid, husets lilla dotter, med i
»beräkningen», då han uppgjort sin
brottsliga plan.

Hur skulle det nu gå? Tänk, om
barnflickan skulle stanna här i sängkammaren,
ända tills husbondefolket kom tillbaka!

Mats började finna sin ställning
brvd-sam. Om han ändå hade återvägen fri! Nu
gällde det att ta all sin kallblodighet och
förslagenhet till räds.

Tankarna flögo sålunda fram och åter
genom Mats’ huvud och upptogo honom
så helt och hållet, att han nästan spratt
till, när den klara barnarösten ånyo lät
höra sig.

Allvarligt och högtidligt ljöd det:
»Gud, som haver barnen kär,
Se till mig, som liten är!
Vart jag mig i världen vänder,
Står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går ■—
Den Gud älskar lyckan får. Amen.»

Så förklingade barnets aftonbön, men
varje ord träffade Mats i djupet av hans
hjärta och frammanade minnet av den tid,
då han vid sin moders knän bad samma
gamla barnabön. Han såg framför sig sitt
barndomshem, en liten torftig men alltid
snygg kammare med vita gardiner och
blommande pelargonier i fönstret, där hans
blida, fromma moder satt vid sitt trägna
arbete. Han ihågkom så mången öm- och
kärleksfull förmaning, så mången innerlig
förbön från de kära läpparna, som tystnat
för alltid. Han tyckte sig höra den döende
moderns avskedsord: »Håll fast vid Gud,
och glöm inte, att Hans öga följer dig,
vart du än går och vad du än gör.»

Vid alla dessa minnen uppfylldes han
av en oändlig längtan efter något bättre

— efter barndomens oskuld och frid. Huru
eländigt och vämjeligt syntes honom ej
hans framfarna liv! Och ögats och
hjärtats källsprång, som frusit till is under
livets mödor och frestelser, under brott
och straff, tinade upp; ångerns och
längtans tarar droppade ned utför de fårade
kinderna.

»Törs lilla Helfrid ligga ensam, medan
jag går till källan efter friskt vatten?»
frågade barnflickan, vilken var nykommen
i tjänsten.

»Ja visst. törs ja de», svarade den lilla
oskuldsfullt. »Guds änglar e ju hos mej
å skyddar mej för allt ont.»

Tjänsteflickan gick, och kort därefter
till-kännagåvo de jämna andetagen, att barnet
insomnat.

Mats drog sakta förhänget åt sidan. I
taket brann en liten lampa med blekrött
sken, men framför He;frids säng var ställd
en skuggande skärm. Mats såg sig
omkring. Den lilla flickan sov djupt, och där

— blott en armslängd från Mats — stod
chiffoniern med de myckna pengarna.

Att ljudlöst öppna det väl smorda
låset till klaffen, uttaga kassaskrinet och så
försvinna med bytet, skulle nu ha varit
blott några ögonblicks verk, och
barnflickan skulle vid sin återkomst icke ha märkt
någonting.

Men Mats förblev stående. De väckta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free