Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TRONS J SEGRAR
derbar.’ Det var allt. Det hela tog
väl knappast en minut. Men jag
hade fått hjälp — just en sådan, som
jag behövde.» — — —
Klangen i rösten förrådde hjärtats
gripenhet, när han så lät mig få del
av detta heliga minne. Och jag
lyssnade under tystnad. Även jag var
gripen i mitt innersta. Det var som
en fläkt från ovan. Är det underligt,
om många, som voro med på den
tiden, ha det så, som Johan Ludvig
Runeberg uttrycker det:
»Till flydda tider återgår
min tanke än så gärna
Mig vinkar från förflutna år
så mången vänlig stjärna ...»
På tal om »flydda tider» yttrade
o-vannämnde broder även följande: »På
den tiden fingo evangelisterna lära
sig, att de voro ingenting och att Gud
var allt. Och om de hade något, så
var det av Gud och icke av dem
själva, varför de under inga förhållanden
hade något att berömma sig av.
Därför kommo de också ödmjuka och
med tårar i ögonen. Något
liknande det, som Helgelseförbundet var för
30 å 40 år sedan, har jag sedan inte
sett på något håll.» — — —
Detta har jag icke nedtecknat
därför, att jag själv hör till
Helgelseförbundet, likasom skulle jag — eller
ni, kära syskon i samma förbund,
till vilka jag skriver — ha något att
berömma oss av med anledning av
detsamma. Nej — långt därifrån! Må
vi i stället rannsaka oss inför det och
fråga: »Hur är det i dag i vårt kära
förbund? Finnas icke längre i våra
leder några små, ödmjuka
evangelis-ter?» — Jo, Gud vare tack, de
finnas! Det är min övertygelse. Men
äro du och jag behärskade av den
anden? De finnas, som tala ganska
mycket om sin litenhet och ringhet.
Men de göra det utan tårar — såsom
någon vid ett annat tillfälle anmärkte.
Visst ha vi mycket att tacka Gud
för i dag, när vi tänka på vad Han
utför i och genom det lilla
Helgelseförbundet. Men jag kan gott tän’
ka mig, att de, som voro med på
Gustafsons och Kihlstedts tid, ha lust
att göra så, som det heter i Esra
3:12. Det berättas, att de gamle, som
hade sett det första huset (= Salomos
tempel), gräto högljutt, när de sågo
grunden läggas till det nya huset. Jag
tycker mig förstå, att en hel del av
de gamla helgelseförbundarna med
smärta sakna den rätta ödmjukheten
och den djupa förkrosseisen hos
många av det yngre släktet. Visserligen
tycks deti ofta finnas under själva
kursen och strax därefter men avtager
eller rent av försvinner icke så sällan
efter några år på fältet. Herren
ut-rannsake oss alla — icke minst mig!
Låt oss tillsammans i stillhet och
begrundan stanna inför tvenne ord ur
profeten Jesajas bok:
»Ja, därför väntar Herren, till
dess att Han kan vara eder
nådig; därför tronar Han i höghet,
till dess att Han kan förbarma sig
över eder. Ty en domens Gud
är Herren: saliga äro alla de
som vänta efter Honom.» (Jes.
30:18.)
Och:
»Så säger den höge och
upphöjde, Han som tronar till evig
tid och heter ’den Helige’:
Jag bor i helighet uppe i
höjden, men ock hos den som är
förkrossad och har en ödmjuk
ande; ty jag vill giva liv åt de
ödmjukas ande och liv åt de
förkrossades hjärtan.» (Jes. 57:15.)
Gud — giv oss herdar efter Ditt
hjärta, som kunna föra fåren i bet
med förstånd och insikt! AMEN.
Broder Georg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
