Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
’ TRONS SEGRAR
av människan, som genom synden har
fallit på sin väg och slagit sig illa.
I hans goda, ömma syster kunna vi
för det första se en bild av Jesus,
vår dyre Frälsare. Såsom den unga
flickan böjde sig ned på vägen och
lyfte upp sin broder på sin rygg och
bar honom, har Jesus handlat med
oss. »Han som bar mångas synder
och bad för överträdarna.»
»Vi som äro starka», säger
aposteln, »äro pliktiga att bära de svagas
skröpligheter och att icke leva oss
själva till behag.» Så pekar han på
Jesus såsom vår mönsterbild och
säger: »Ty icke heller Kristus levde sig
själv till behag; utan med honom
skedde, såsom det står skrivet:
’Dina smädares smädelser hava fallit över
mig’.» (Rom. 15:1—3; Ps. 69:10.)
Här skönja vi i sanning segerns
högsta topp! Människorna hade
fallit i synd, i olycka och fördärv
ända därhän, att de smädade såväl Gud
som varandra. Jesus, deras starke
broder, såg dem, men Han såg dem
såsom får, sargade, misshandlade och
övergivna. Då blev Han deras gode
Herde, som gav sitt liv i döden för
dem. Han tog deras tunga börda på
sig och bar den i sin kropp upp på
korsets trä. Deras smädelser, deras
skam och dom hade fallit över
Honom.
Må vi här tänka på att detta kunde
ske endast på grund av den rika,
varma kärlek, som Han var uppfylld
med. Den unga modern, vars lilla
flicka var född blind, och som
önskade, att hon hade fått vara blind i sitt
barns ställe, är här en
utomordentligt talande bild. Det var den rika,
ömma moderskärleken, som satte
henne i stånd att uppleva något sådant,
att hon kunde säga: »Mitt barns
o-lycka har fallit över mig». Det är
i denna betydelse och mening vi ha
att förstå Jesu ord i sin bön till Gud:
»Dina smädares smädelser hava
fallit över mig».
»Såsom Jesu kärlek var,
aldrig någons varit har».
Vidare böra vi lära av den unga
indiska flickan, att det är vår plikt
att bära våra svaga bröders och
systrars skröpligheter på vägen mot
Fadershemmet och att icke leva oss själva
till behag. Jesu föredöme förpliktar
oss därtill. »Envar av oss må
leva sin nästa till behag».
Vad och huru mycket aposteln
inrymmer i tanken: »bära de svagas
skröpligheter», bör förstås
därav, att han framställer densamma
parallellt med profetian om Jesus i ps.
69:10. Man kanske kan tycka, att
det nästan är för mycket, men så
står det skrivet. Och kan det icke
förklaras, så kan det erfaras, och det
hade säkerligen aposteln gjort. Att
han levde sitt liv sålunda, torde vara
visst för envar, som är något
bevandrad i hans brev.
För en icke verkligt andlig kristen
tyckes denna väg vara »alltför smal».
Ja, en sådan ser den icke och finner
den icke, emedan han icke älskar den.
»Få äro de som finna den och vandra
på den». (Matt. 7: 13, 14.) Men det
är den enda väg, som leder till livet,
som leder hem till Gud. Ty Herrens
bud lyder ännu alltjämt: »Du skall
älska din nästa såsom dig själv».
Den köttsligt sinnade människan
går köttets breda väg, som är
självhävdelsens väg, hämndens väg, hatets,
förtalets och skvallrets väg. Den är
»öga för öga och tand för tand». På
den vägen gick Lemek på sin tid och
sjöng: »Se, en man dräper jag för
vart sår jag får och en yngling för
var blånad jag får». (1 Mos. 4:23.)
Det är förvånansvärt, hyra visorna
sjungas i samma tonarter på denna
väg ännu i dag! ’Måtte Gud bevara
den, som råkat stöta någon
»Lerrrek-människa» i våra dagar!
Den breda vägen är precis
passande för »gamle Adam». Både »präs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
