Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men tyngre om du blir qvar. Se’n du var två
år gammal, har jag varit för dig i mors ställe ... Har
jag inte alltid menat dig väl?
— Jo, ack jo, men ...
— Inte ett ord mera, utan lyd mitt råd. Den tid
du är qvar, så håll dig undan från Olle ... du behöfver
heller inte låta honom veta hvad vi nu talat med
hvarandra.
Anna snyftade och teg. Dels var detta rådligast,
och dels insåg hon att mor Stina hade rätt. Fattigman
skyr nöden och eländet. Den ser det på så nära håll,
att den i tid lär sig fasa för dess ryslighet.
Men snart smög sig Anna uppför stegen, som ledde
till vinden. Der lutade hon hufvudet mot en kista och
gret sig mätt. Det stackars barnet hade ingen mor,
mot hvars deltagande bröst hon kunde gråta ut och
hemta tröst ...
Så satt hon länge. Väl hörde hon buller omkring
sig, då männen kommo hem, samt märkte att något
ovanligt passerade. Men hvad, bekymrade henne föga ...
Hon svarade icke ens då Olle helt sakta ropade hennes
namn ... mor Stina hade ju sagt att hon skulle hålla
sig undan; men hennes tårar runno ymnigt öfver denna
hårda nödvändighet. Då förnam hon plötsligen höga,
förvirrade rop. Den unga flickan störtade ned för
stegen in i köket. Der möttes hon af mor Stina, som röd
i ansigtet, håret i oordning och med den yttersta
förskräckelse i sina anletsdrag höll på att springa sin väg,
Hvarvid hon nästan stötte omkull den förgråtna flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
