- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
9

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

döde på vägen, som ledde till kyrkan, hört
klockorna ringa över hans öppnade grav och böjande
sina huvuden mumlande eftersagt de välkända
ord, med vilka prästen lyst frid över den döde.
Så hade de åter samlats i de stora rummen, där
välfägnaden stod uppdukad, och där allt blivit
liksom lugnare, nu när den döde kommit till ro.
I denna sinnesstämning hade alla ätit och druckit,
och när de mätta och berusade åter begåvo sig
på hemvägen, mindes de den döde med
tacksamhet och glädje, eller de glömde honom alldeles
samt kände sig lättade och nöjda, att han efter
ett liv av arbete fick vila i frid.

Ty mycket hade det arbetats på den gamla
gården, innan allt där blivit, sådant det nu var.
Åkrarna hade icke brutit sig själva, tegarna hade
icke själva lagt sig till rätta, så att ej ens det
skarpaste öga kunde upptäcka en sten i deras
fåror. Brunnen hade icke grävt sig själv, huset
hade icke växt upp ur jorden, kreaturen, som
fyllde ladugård och stall, hade ej samlats av egen
drift, och allt det bohag, som prydde rummen,
hade ej alltid stått på sina platser. Intet hade
från början varit vad det sedan blev.

Men allt som fanns, och allt som var, hade
skapats och tillkommit under de dagar, av vilka
ingen kunde särskilja den ena från den andra,
de dagar, då allting gått sin gilla gång, och från
vilka man därför icke hade något att minnas.
Under sådana dagar hade plogen gått jämt i
fårorna, skördens dagar hade efterträtt såddens,
och när vintern kom, hade vävstolen slamrat i
vardagsstugan och hyveln i ladan.

Det var goda och ärliga människor, som
skapat allt, sådant det nu var. Män och kvinnor
hade det varit, män och kvinnor, vilka nu voro
glömda, men som alla givit Gud och kronan sitt
och aldrig legat i kiv med sin nästa. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free