Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans Niklasson. Han var liten till växten och
mager, hade rött här och ett fräknigt ansikte,
där skägget endast växte under hakan. Hans
ögon voro kvicka, gråa och glada, och hans mun
lyste muntcrt, satt som ett tvärstreck över den
korta hakan.
Han for ofta runt i bygderna, och vad han
levde av, visste ingen. Han påstod, att han ägde
ett hus, samt att till det huset hörde en täppa, och
han brukade tala därom, när brännvinsflaskan
kom på bordet, och han bjöd flickorna giftermål.
Hans Niklasson var gammal ungkarl, sade han,
lös och ledig till äktenskap, och när han druckit,
ville han gifta sig, med vem som ville hava honom.
Men varken av huset eller täppan kunde han leva,
det sade alla, som besökt Hans, något hantverk
idkade han icke heller, och det han förtjänade på
att byta klockor, räckte väl icke heller stort. Och
emedan alla visste, att han aldrig skulle gifta sig,
fick Hans spenamnet Hans ungkarl. Därför togo
också flickorna aldrig hans giftermålsanbud på
fullt allvar, utan de nojsade med honom och svuro
honom trohet på lek, och om en flicka var mycket
munter och ville gäckas med andra, kunde det
hända, att hon lät Hans Niklasson kyssa sig.
Ty så litet skadade ingen, och med Hans kunde
en flicka utan fara tillåta sig sådant.
Men kom Hans Niklasson till en gård och
på fullt nykter kaluv giorde en flicka
giftermålsförslag för någon annans räkning, då kan
det nog hända, att man lyssnade till honom med
mera allvar. Många voro de män och kvinnor,
som Hans fört samman inför altaret, och många
voro de män, vilka själva saknade talegåvan, men
fått hjälp av honom. Själv plägade Hans säga,
att han i det fallet gjort mer än någon präst
sedan Adams tid. Ty talegåva det hade Hans
Niklasson, och att gå folk tillhanda som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
