- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
40

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men just detta tyckte Elin om, ty det giorde
henne liksom tryggare. Och när hon gick ensam
hem, var hon tacksam, för att Nils icke giorde
henne sällskap.

Vad som skulle följa på denna dag, visste
Elin Olasdotter icke. Men ehuru ingen talat ett
ord om giftermål, kände hon sig dock bunden.
Oupphörligt såg hon framför sig den storväxte
mannen med den tungsinta blicken under de
underliga ögonlocken, vilka skuggade så djupt
ner. Elin trodde, att det var hennes dröm, som
tagit gestalt. Och inför denna tanke överfölls
hon av en underlig rysning.

Var det möjligt, att han hade kommit, han,
som hon väntat så länge?

Som Elin gick vägen fram stannade hon, och
ännu en tanke slog ner i henne:

»Skulle detta vara kärleken? Detta, att hon
kände sig så beklämd, så rädd, så fylld av en
förutaning som om något rysligt, vilket hon gick
till mötes?»

Elin kunde icke reda sina tankar. Mer och
mer tyckte hon, att vad som skett liknade
hennes dröm. Därför gick hon bort från vägen och
inåt ängen, där lönnarna gåvo skymning under
unga, ljusgröna löv. Där satte hon sig ned, och
hela hennes själ var i uppror. Hon visste
ingenting. Platt ingenting visste hon om det, vilket
hon nu kände sig skola gå till mötes. Varför hade
ingen sagt henne något? Och varför hade hon
aldrig kunnat fråga? I tyst ångest satt hon och
lyssnade inåt på sig själv, som hade hon hoppats,
att ur djupet av hennes själ skulle ett svar komma.
Men svaret kom ej. Hennes instinkt sov, och
själv kunde hon icke väcka den.

Då såg hon åter den främmande mannens
blick. Den var så instängt sorgsen och på samma
gäng så blid, att Elin tyckte sig börja förstå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free