- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
43

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elin glömt sina drömmar, nu såg hon blott
verkligheten, så mycket hon av den förstod. Hon
rätade upp sig och såg fadern i ögonen. Så väl
dolde sig båda för varandra, att ingen anade,
vad den andre gömde.

»Han må gärna komma», sade hon.

Då nickade Ola Persson långsamt, vände sig
om och gick in till sin hustru. Där talade han
om, vad som hänt, och de båda makania räknade
över, bur mycket de skulle kunna giva sin dotter
i hemgift.

Men Elin gick upp på sin kammare, som låg
på vinden, och stängde sig inne. Där satt hon
och såg ut genom det lilla fyrkantiga fönstret,
hörde fåglarna sjunga och såg på äppelträden,
som ännu stodo i blom, emedan våren kommit
så sent. Varför såg hon icke allting i dag så,
som hon förut hade gjort? Varför gladdes hon
ej, att hennes önskan fyllts och hon äntligen
fått någon, som hon kunde älska? Allt detta var
som struket ur hennes själ, och Elin tänkte blott
med ångest på, huru svårt det skulle bli att lämna
denna omgivning, som hon kände så väl, och
komma ut ibland främmande. Det kom henne för,
som hörde hon icke hemma på någon annan
plats än just här. Och det blev henne så bittert,
att ingen fanns, som nu ville hålla henne kvar. I
den gamla askens stam, som var ihålig, såg hon
starhonan flyga ut och komma tillbaka. Hon
kunde se något röra sig därinne i mörkret, och
hon visste, att det var ungarna, som gapade efter
mat. Men de skulle också bli stora, flyga ur
bot och hjälpa sig själva. Sedan skulle ingen
sakna dem. Så underligt allting kunde vara för
människor, tänkte hon, så underligt ensamt. Dä
hörde hon något, som kom henne att lyssna.
Vad var det? Det kom långt bort ifrån ängen.
Det var göken, som gol. Det var i norr, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free