Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade hon till sig själv, att det säkert icke var mer
än rätt, om hennes föräldrar nu önskade henne väl
gift. Ty ingen kan finna sig i att för beständigt
få försörja fullvuxna barn. Nils Tufvesson tyckte
hon om, och hon var honom tacksam, för att han
lämnade henne ifred och så litet talade till henne.
Blott när de blevo ensamma, kände sig Elin
beklämd. Då föreföll det henne, som om Nils liksom
blev en annan, och hon önskade sig långt bort.
På sensommaren skulle Elin enligt gammal sed
besöka sitt blivande hem, så att hon icke efter
bröllopet skulle komma dit som en främling. Nils
Tufvesson kom själv och hämtade henne. Han
hade ett vackert åkdon, och det var förspänt med
två hästar.
Under vägen hände det, att den ena hästen
blev skrämd och var nära att falla i sken. Den
andra blev också orolig och föll in i galopp.
Elin blev då rädd. Ty hon kunde aldrig sitta lugn,
när hon åkte efter oroliga hästar. Så länge faran
stod på, behärskade hon sig, men när allt var över,
och hästarna åter stillsamt travade vägen fram,
började hon gråta, emedan skrämseln fick makt
med henne efteråt. Utan att tänka på, vad hon
gjorde, flyttade hon sig närmare Nils och lade sin
hand på hans arm, emedan detta lugnade henne,
så att hon åter kände sig trygg. Men som hon
satt så, blygdes hon över, vad hon hade gjort,
och hon kom att tänka på, att Nils ännu icke hade
vidrört henne. Hon kände, att hon blev röd, och
full av blygsel tog hon bort sin hand och flyttade
sig ifrån honom. För första gången önskade Elin,
att Nils skulle lägga sin arm om hennes liv; och
när han det icke gjorde, vågade hon icke längre se
på honom. När hon till sist förstulet vände sin
blick åt sidan, såg hon, att Nils satt där och såg
stelt framför sig, samt att hans ansikte var grått
och vitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
