Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elin hade aldrig förr hört hårda ord, nu fick
hon höra många. Vad hon gjorde, och var hon
gick, visste hon, att svärmodern övervakade
henne. När Inga Persdotter kom sin sonhustru
till mötes, och hennes mun log, då visste Elin,
att hon gjort något, som icke var bra. I det hela
taget var det mycket, hon gjorde, vilket ej var,
som det skulle. Än rörde det kreaturens skötsel,
än hushållet. Med skarp, skrällande röst ropade
svärmodern ut sina anmärkningar. Stygga ord
lade hon till. Och Elin kunde aldrig svara. Ty
då vädjade Inga Persdotter till Nils. Han nickade
med bortvända ögon och gav modern rätt. Härav
blev Elin rädd för allt vad hon företog sig, och hon
kom att smyga sig fram i sitt eget hem, som
fruktade hon städse att oförvarandes stöta mot
något hårt.
Inga Persdotter och Nils hade också under
denna tid mycket att säga varandra. Som länkade
vid varandra med osynliga kedjor sökte de
varandra vid alla tillfällen, Nils därför att han
fruktade modems misstankar, Inga Persdotter därför
att misstankarna icke lämnade henne någon ro.
De gingo in i stallet, eller träffade varandra i
kammaren, där Inga Persdotter tagit sin bostad.
Var de kommo, samtalade de viskande, och alltid
stängde de dörrana efter sig. Drivna av sina
onda samveten, kunde de icke se något annat
än ont hos Elin. Tyst och undfallande gick hon
sin väg fram, och de båda, som voro länkade vid
varandra, märkte, att hon fruktade dem. De sade
varandra, att hon icke arbetade nog, och att den
mat, hon gav dem, icke var som den skulle. De
funno, att hemgiften icke var, sådan de tänkt sig,
och de kallade det bohag, hon medfört,
överflödigt och värdelöst samt önskade, att hon i
stället givit dem reda penningar. Men i orten
skröt Inga Persdotter vitt och brett över, vilket rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
