Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Nils blygdes över, vad han gjort, och
han vågade ej möta sin moders blick. Hennes
vilda jubel kunde han varken förstå eller dela.
Därför blev han rädd.
»Det är bäst att se till, att hon inte gör sig
något illa», sade Nils och ville gå ut efter Elin.
Men Inga Persdotter höll honom tillbaka.
Själv blygdes Nils över, att han slagit sin hustru
utan orsak och skulle helst önskat detta ogjort.
»Det är inte så väl», sade hon kallt. »Vänta
du, jag går först.»
Elin hade kommit ut ur den smala gången,
som ledde förbi muren till bakugnen ned i
källaren. Där stod hon nu i mörkret och skalv
av fruktan och köld. Svedan av slagen märkte
hon ej, men hon tänkte på, att hon aldrig blivit
misshandlad eller slagen förr, och hon ömkade sig
själv, som måst lida sådant. Hon hörde de andra
sakta ropa sitt namn, liksom fruktade de, att någon
kunde höra deras rop. Men hon rörde sig ej ur
stället och svarade ej heller. Hon tänkte, att de
kanske ej skulle finna henne. Då kunde hon
måhända finna vägen ut och få gå bort från
alltsammans. Alltid fanns det väl någon barmhärtig
människa, som lånade henne hus till dager.
Så stod Elin, till dess att strålen av ett ljus
träffade hennes ansikte.
»Jaså, här står du», sade Inga Persdotter.
»Vänta du, jag ska nog laga, så jag får dig hän.»
Utan att säga ett ord, följde Elin sina plägare
in. Som hon nu såg dem, tyckte hon, att de båda
sågo ut, som om de fruktat henne, vilken de hade
i sitt våld. Detta skrämde Elin mcra, än allt vad
som förut skett. Ty därigenom kom hon för förstå
gången att ana, att det fanns något, som band de
båda samman, vilket hon icke borde veta. Och när
de åter började slå henne, tyckte Elin, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
