- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
71

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gammal vana vägen ned åt stallet. Där stodo
hästarna och tuggade hö, och Nils stannade
därinne och betraktade dem. Vad hade han där
att göra? Varför stod han där? Det var vinter,
julen var förbi, och då är lantmannens möda ringa.
Nils satte sig på en låg träbänk, som plägade
begagnas, när hästarna skulle skos, och ett ögonblick
föll det honom in att se efter, om ej någon
hästsko satt lös och behövde slås fast bättre.
Men han saknade lust att företaga sig något,
och därför blev han sittande.

Nils tankar gingo åter till det ämne, som
för beständigt satt sig fast i hans hjärna likt
ett hjul, vilket utan ändamål snurrar på samma
punkt. Han såg Elin nedböjd framför sig, och
han tyckte sig ännu kunna känna i sina händer,
hur hårt han slog henne. Varför hade han gjort
så? Därför att modem hade bett honom.
Varför hade han sedan bett hustrun om förlåtelse?
Därför att han ej vågade annat. Han hade
ingenting menat därmed. Han visste, att tordes han,
skulle han vända tillbaka och slå henne igen,
därför att ingenting annat skaffade honom lisa
i den vånda, på vilken han bar. Nils knöt sina
händer och bet ihop tänderna. Aldrig tyckte han,
att en människa vant i värre pina än han. Det
kunde ej vara svårare i helvetet. Att skammen
nu skulle kunna gå ifrån honom, därpå tänkte
han ej längre. Det var länge, länge sedan, han
hoppats något sådant. Nils tyckte sig hava glömt,
att en sådan tid över huvud någonsin funnits till.
Han var fördömd, fördömd, född till det onda.

Utan att veta klart, vad han ville eller ämnade
göra, spände Nils en häst för kärran, och utan
att ens giva sig tid att taga på sig
helgdagsrocken, åkte han ut på landsvägen. När han
for, märkte han, att Elin stod i fönstret och såg
efter honom. Alltid såg hon också på honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free