- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
77

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var du, som ville ha henne till piga. Men hon
går en dag ner till sin släkt, och då falla alla
över mig, jag, som inte vet, hur någonting tillgått,
och som ingenting gjort.»

Det brann ljus i det låga rummet. Ty ute
föll redan skymningen, och i det svaga ljusskenet
lutade Inga Persdotter sitt huvud fram emot Nils,
hörde varje hans ord, visste, att han talade sant,
och förstod blott icke, hur hon någonsin kunnat
tänka sig, att vad som nu kom allt närmare,
någonsin skulle kunnat undvikas.

Ett stycke ifrån dem satt den hoptorkade lilla
gumman, nedsjunken som vanligt. Hennes ögon
hade krupit fram ur skrynklorna, och hennes
tandlösa mun rörde sig, som om hon tuggat. Ingen
kunde säga, om hon satt i sina egna tankar, eller
om hon hörde mer, än hon själv ville kännas vid.

»Det är djävulen, som driver sitt spel med
oss», sade Inga Persdotter.

»Det är nog det», sade Nils, »men då har han
drivit det bra. Ty det, som vi sökte för att
komma undan, det har han vänt så, att det snärjer
oss mer och mer.»

Då lyste Inga Persdotters ansikte upp, och
hennes ögon slöto sig under de tunga ögonlocken.

Ingens ögon kunde som hennes lysa av glädje
över det, som var ont och bringade andra skada.

»Elin har inte fribrev på att få leva», sade
hon lågt.

När hon såg sonens plötsliga förfäran, teg
hon en stund och log åt sina egna tankars styrka
eller åt hans svaghet. Så fortfor hon med samma
låga stämma:

»Kunde vi ställa det så, att Elin komme bort,
och folk trodde, att det skett av våda, eller att
hon gjort det själv, då vore vi fria, och vad hon
fört med sig i boet, vore ditt.»

Då reste sig Nils upp och var vit av skräck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free