- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
100

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Eller har jag endast drömt så?» Hennes
tankar ville icke komma i ordning, och som om
hon drömt och plågats av maran, kände Elin
trycket över sitt bröst, att något hade hänt, som
skulle göra henne sorg, när tankarna hunnit vakna.

Då hörde hon någon gå ute i förstugan, och
utan att ännu minnas något klart, reste hon sig
till hälften upp och såg mot dörren. Först lät
det, som skulle stegen tystna bort och försvinna.
Så rörde sig låset åter, dörren öppnades, och
Kerstin Larsson trädde in. Då satte sig Elin upp
och var fullt vaken.

»Jag såg, att dörren stod öppen, och därför
ville jag gå in och se, vem som var här», sade
väninnan. »Att du redan är hemma!»

»Ja», sade Elin. »Det gick fortare, än jag
tänkte.»

Elin steg upp och gick förbi väninnan.
Därpå öppnade hon dörren och steg ut. Det var den
första vårdagen, som kommit. Ute sken solen
ljumt, och de första fåglarna kvittrade och
plockade på körsbärsträdens kala grenar.

Då satte sig Elin ned på tröskeln och såg
ut. Väninnan frågade henne, vad hon uträttat
hos föräldrarna, och Elin berättade för henne, hur
allting hade gått. Men hon hörde sina egna ord,
som om en annan hade talat, och allt vad hon
såg var för hennes ögon, som om det icke
funnits till.

Åter stego tårarna upp i Elins ögon. Hon
var nu så van att gråta, hon, som aldrig gråtit
förr, att blott hon satt tyst och ingenting tänkte,
kommo tårarna av sig själva. De droppade ned
utan att hon märkte det, med upprätt huvud och
händerna tungt vilande i skötet satt hon där
och grät. Och hon grät i början så tyst, att
väninnan ingenting märkte. Kerstin såg det först,
när den unga kvinnans starka kropp började skaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free