- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
108

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emedan han trodde, att den dag, då djävulen krävde
hans själ till lön, aldrig skulle komma. Så gifte han
sig, och hans hustru älskade honom och var
lycklig, emedan hon ingenting visste, och emedan
mannen teg. Men hennes man, vilken visste allt,
var aldrig lycklig. Ju närmare dagen kom, då
han skulle betala den falska lycka, han njutit,
desto mera undrande, grubblande och inbunden
blev han. Hustrun, som älskade honom, förstod
att han led, och ju närmare dagen nalkades, då
ali hans lycka skulle vara förspilld, desto svårare
blev det honom att gå och tiga inför sin hustru.
Även detta förstod hustrun, fastän hon icke visste,
vad som tryckte mannen, eller vilken olycka, som
hotade dem. Men till sist fick hon lönen, för att
hon tegat och bidat den rätta stunden. Ty när
nöden stod för dörren, berättade henne mannen,
att han sålt sin själ. Och hon förebrådde honom
varken att han begått dödssynden eller bedragit
henne med en falsk lycka. Hon såg blott, att
mannen var olycklig och visste endast, att hon
älskade denne sin olycklige man. Ty när är väl
en människa mera olycklig, än när hon begått
en dödssynd? Och när behöver hon bättre
kärleken? Detta förstod hustrun, och därför fick
hon också kraft, så att hon kunde strida mot
djävulen och all hans här och vinna seger. Och Gud
gav henne klokhet och mod, så att hon räddade
mannen och lyckan åt sig själv och hans syndiga
själ åt den saliga evigheten.

Så tyckte Elin, att hon nu stred med djävulen
om Nils själ. Ty just så tungsint, inbunden och
ordkarg gick han omkring. Ingenstädes fann han
ro, och aldrig hade han håg för sitt arbete. Våren
kom, men han syntes ej tänka därpå. Plogen
rostade i redskapslidret, och åkern stod full av
ogräs. Men Nils gick omkring som en osalig
ande, och när han var ensam och trodde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free