Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osedd, då smög sig Elin till att betrakta honom.
Och vad hon då såg, kom henne att frukta, att
mannen ville göra sig själv något ont. Runt om
henne susade som tunga vingslag av död och av
mord, hon kunde känna deras kalla fläktar, och
det fanns ingen aning så stygg eller inbillning så
hemsk, att den icke någon gång hemsökte henne.
Men mitt under allt detta levde hennes själ,
renades och luttrades från allt, som var fåfängligt och
smått, och med hela sin ungdoms styrka arbetade
hon för att nå fram till den dag, då de onda
drömmarna skulle förjagas som i sagan.
Nils gick i allt detta och betraktade sin
hustru som med andra ögon. Ty han såg, att
hon blivit en annan. Det gick kraft ut ifrån henne,
och det kom honom ibland för, att han skulle
velat vara ensam med henne och glömma, att allt
det andra någonsin funnits till. Det var icke
djävulen, som stred med en kvinna om hans själ.
Det var två kvinnor, som stridde om honom, han
kände bådas välde, och hans inre var ett enda
jäsande mörker, där ingen dagning fanns. Hans
själ var sjuk av fruktan, samvetsagg och äckel.
Hans kropp var trött av tvungna omfamningar och
brist på sömn. Han led som av ett långt hemskt
rus, vilket varat i månader och år, och hans hjärna
var tom av utmattning. Han önskade blott slut
på alltsammans, och han hörde inom sig en röst,
som viskade, att allt skulle bli gott och stilla
igen, endast någon av dem, vilka nu levde för
att pina varandra, vore borta och död.
Var det moderns röst, som så talade? Eller
var det hans egen? Det kvittade Nils lika. Han
hörde blott rösten tala. Och han var så
söndergången, att han kunde varken tvivla eller tro.
Men skräcken för Elins släkt, upptäckten, och
allt, som därav skulle följa, vaknade ånyo med
dubbel bitterhet, när en dag Elins syster kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
