- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
132

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av fasa och upphetsning sade hon till mannen,
att nästa dag skulle hon gå. Hon skulle gå hem
till de sina, och ingen skulle längre behöva tycka,
att hon gick i vägen.

Nils såg underlig ut, när hon sade så. Men
han svarade intet. Och inför honom böjde sig
Elin ned och grät, som hon icke gjort, sedan
den dag, då hon började hoppas.

Och ingenting hände, ingenting, som kunde
giva ändring eller räcka till att förhindra, vad
som skulle ske. En bondpiga kom på aftonen
för att köpa smör, och Elin talade vid henne och
avgjorde handeln. Sedan märkte hon, att det var
mörkt, och hon gick till sängs, längtande att få
sova. Hon låg och hörde det gamla uret knäppa,
och utan att tänka däröver räknade hon knäpparna.

»I morgon», tänkte hon, »i morgon går jag
hem. Sen får allt bli, som det vill. Men hit
kommer jag aldrig åter.»

Bredvid henne låg Nils, och Elin hörde, att
han sov. Trött av dagen somnade hon själv och
glömde.

Nils sover, han sover länge och tungt. Kanske
vill han ej vakna, kanske fruktar han den timme,
då han vet, att allt skall ske. Kanske har han
glömt alltsammans, eller kanske han aldrig trott,
att det var sant. Vem vet detta nu? Ingen vet
det, icke ens han själv skulle någonsin kunnat
svara därpå, om någon frågat honom.

Inga Persdotter har sett ljusen slockna i
den sovande byn, och hon har gått vägen fram
till sonens bostad. Ingen har sett henne, och
ingen har hon mött. Nu är hon framme vid
Möllinge, och spejande går hon runt den gamla
gården, där släkten arbetat, levat och dött. Men
det som varit, når henne icke. Endast det som
nu är, fyller hennes sinne. Hon går omkring
huset, som spejade hon efter, om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free