- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
136

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingenting se. Inga Persdotter talade icke till Nils.
Hon lät honom vara, som han var, och gick fram
för att lösa snaran.

Men Nils hindrade henne.

»Inte än», sade han. »Inte än.»

»Är du rädd nu?» sade Inga Persdotter
hånfullt. »Nyss var du det inte.»

Då föll Nils på knä och lyfte de båda knäppta
händerna mot sin hustru.

»Gud i himmelen, förlåt mig i din nåd, att
jag slagit oskyldigt blod», ropade han.

Han kastade sig ned mot golvet, och som
ett piskat djur kröp han fram emot hustruns lik.
Där föll han ihop och blev liggande orörlig.

När han kom till besinning, stönade han som
under stora plågor, och i det han släpade sig
fram till sängen, kröp han upp i den, lade sig
ned och gömde huvudet ibland kuddarna.

Inga Persdotter stod tyst och betraktade
honom, och hennes hela människa svällde av
förakt.

»Så usel är du alltså», sade hon. »Och för
dig har jag gjort allt detta.» I detta ögonblick
grinade det meningslösa i vad hon gjort i all
sin fasa mot Inga Persdotter.

Nils hörde henne icke längre. Hans kropp
skakades av snyftningar, och hans läppar mumlade
utan sammanhang böneord, vilkas mening han
längesedan hade glömt.

Då vände sig Inga Persdotter ifrån honom,
och utan att spilla vidare ord började hon arbetet
på att utplåna spåren av nattens dåd.

Ty det led fram mot morgonen, och den första
dagems ljusning skymtade redan vid synranden
i östen Nu gick tiden ej längre långsamt. Nu
flög den fram på ilande vingar, flög fram mot
den morgon, som skulle komma, jagande fram
mot straffet, upptäckten, hämnden. Den var stadd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free