- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
143

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ibland rycker han upp sig ur sin skrumpna
gubbställning. Då låter det, som om han skrattat,
och när han ser sig omkring och intet kan känna
igen, av vad han ser omkring sig, visslar han
och ler. Men fast han intet känner igen, av
vad han ser omkring sig, stannar han dock vid
Anders Ohlssons gård. Han går dit in och träffar
blott hustrun. Henne hör han säga, att mannen
gått ut, men att han snart kommer tillbaka. Nils
sätter sig då på en stol vid det stora fällbordet,
och han dricker två stora koppar kaffe, som
Ohlssons hustru bjuder honom, och äter bröd
därtill. Men han svarar frånvarande på alla frågor,
och allt ibland visslar han högt för sig själv
och ler.

När Anders Ohlsson kommit tillbaka, följas
de båda männen åt till skogen, och vägen är
lång. De utföra sitt arbete, och när de vända
åter, är vagnen lastad med en väldig, tung stock.
Själva gå de på ena sidan om vagnen, den ena
efter den andra. Nils går först och håller
tömmarna. Därför kan Anders Ohlsson, grannen, icke
se den andres ansikte. Han kan blott se, att ju
närmare de komma Möllinge, desto mera sjunker
mannen framför honom ihop och blir liksom
mindre. Då börjar också Nils att gå långsammare.
Ty han tror, att medan han varit borta, måste
någon ha kommit dit och funnit Elin, och därför
väntar Nils att finna gården full av folk, som
beskänna sig över olyckan. Men i sista
vägkröken möta de torparen Jesper Svensson. Denne
hejdar de båda männen och berättar, att han varit
inne på Möllinge gård. Där stå dörrarna öppna,
säger han, så att vem som vill kan gå ut och in.
Men ingen var hemma, och när han ropade,
svarade ingen. Då vet Nils, att ännu har ingen funnit
Elin. Och han undrar, om hon ännu kan ligga
kvar, som han varje stund ser henne ligga. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free