- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
149

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag har det nog tungt ändå, utan att du
behöver lägga sten på börda.»

Därmed gick Larsson ifrån gården, grubblande
över, vad som skulle komma att ske efter detta.

Men därinne sysslade kvinnorna med den
döda, och som de sågo henne ligga där, sade
den ena:

»Hon har två örhängen, men av dem är det
ena avslitet. Det lilla trekantiga stycket, som
hänger löst ned, är borta på ena sidan.»

Då stannade alla i sitt arbete. De ropade in
Nils och visade honom, vad de sett. Alla märkte,
att han blev häpen över denna upptäckt och
fö-virrad. Men för att ingen skulle misstänka något,
gick Nils ned i källaren och sökte. Därifrån kom
han hastigt tillbaka och berättade, att han funnit
det saknade stycket av örhänget där. Åter sågo
kvinnorna på varandra, utan att säga något, och
áter gick Nils in i vardagsstugan, där Inga
Persdotter sysslade vid spisen, och satte sig där.

Nu började kvinnorna att reda ut den dödas
hår, och som de gjorde detta, funno de intrasslat
i håret det saknade stycket av örhänget. De
jämförde och försökte på det ställe, där det blivit
avslitet, och alla sågo, att det passade.

Då bådo de åter Nils komma in och visade
honom, vad de funnit. Nils tog i sin hand det
lilla metallstycket, som sade så mycket, och inom
honom blev det svart. Men han försäkrade dock,
att han funnit något i källaren.

Därmed lämnade han rummet, och i det han
stönade högt, lade han sig ned på sängen i
vardagsstugan. »Vad angår allt detta mig?» tänkte
Nils. »Jag är ju ändå dömd. Människornas ögon
ha dömt mig.»

En stund senare kommo kvinnorna ut i
vardagsstugan. Deras arbete var fullgjort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free