Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dock var det honom, som om han
ingenting såg.
Från kammaren hörde han Inga Persdotters
röst:
»Gå och lägg dig, Nils, och försök sova.»
Mannens hela kropp skakade till, och hans
läppar skälvde.
»Jag kan ej sova», mumlade han. »Då
kommer hon över mig.»
Inga Persdotter gick fram och strök sonen
över håret.
»Du är trött, gossen min», sade hon. »Gör
som jag säger, så blir det bättre.»
Själv tänkte hon icke nu på det, som skett,
endast på det, vilket ännu återstod att göra. Den
spänning hon levat i, uppehöll henne ännu, hon
var i jämvikt, därför att allt gått efter hennes
vilja, och hon kände medlidande med Nils, emedan
hon såg, att han var svagare än hon. Så var
hon van att finna honom, och inför denna svaghet
blev hon god och ville klema med den. Därför
strök hon ännu en gång sonens hår och
upprepade:
»Försök att få sova. När du sedan vaknar,
blir det bättre.»
Hon stannade kvar i rummet, till dess att
hon fått Nils i säng. Därefter gick hon själv
in i kammaren för att söka vila. Dörren mellan
de båda rummen lät hon dock stå öppen.
Nils låg vaken och hörde på, hur modern
gick fram och åter inne i kammaren. Han kände,
hur en kall svett flöt över hans lemmar, och
han förstod, att han icke skulle få sömn.
»Mor», sade han. »Släck inte lampan.»
»Är du rädd?» sade Inga Persdotter.
I blotta linnet stod hon på tröskeln och log.
Ej heller nu var hon mörkrädd. Ej heller nu
kände hon, att fasan omgav henne. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
