- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
153

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

instinkter sovo, och hon erfor något av samma
slags lugn som ett nyligen mättat djur.

Men när hon kom närmare och fick se Nils
ansikte, mörknade Inga Persdotter och leendet
dog på hennes läppar.

»Varför vill du, att lampan skall brinna?» sade
hon hårt.

»Därför att när jag ser skenet inifrån dig
lysa här på golvet, blir det mindre svårt»,
svarade Nils.

»Här skall vara mörkt», svarade Inga
Persdotter. »Mörkt skall här vara, och du skall sova.
Är det inte nog, att lampan fick brinna här halva
sista natten för din skull? Hade du varit karl
då, hade jag inte behövt släcka nu. Ska de
nu ha det att säga, att ej heller i natt kan här
i huset vara mörkt?»

Då blygdes Nils att bedja modern längre.
Han lade sig stilla ned och såg på den ljusa
fläcken, där lampan inifrån kammaren kastade sitt
sken över golvtiljorna. Därefter hörde han
modern gå till vila inne i kammaren, och ett
ögonblick senare såg han mot den öppna dörren
skuggan av hennes arm, när hon sträckte ut den
för att skruva ned lampan. Då försvann
framför honom den ljusa fläcken, som givit honom
ro, och runt omkring var mörker.

Men ur mörkret växte syner, och det var,
som om allt inom den ensamme mannen plötsligt
blivit levande och ljust. Han såg människonia,
som kommit och gått i hans hus, och åter kände
han, att de kommit för att döma honom, och att
han redan var dömd. En rysande
ensamhetskänsla bemäktigade sig honom. Ingen hade han
att gå till, ingen, till vilken han kunde tala.
Därinne, på andra sidan om väggen, hörde han, hur
modern redan sov, och han greps av medlidande
med sig själv, som skulle ligga ensam och frysa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free