Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i källaren. Jag gör det inte. Bed mig inte. För
jag lyder dig inte längre.»
Då greps Inga Persdotter för första gången
efter dådet av samma skräck som sonen, och
med läppar, vita som hans, frågade hon:
»Var hon här?»
»Ja», sade Nils.
»Och såg du dig själv också?»
»Jag gjorde så.»
»Såg du mig?»
»Jag såg dig ej. Men jag vet, att du var där.»
Då sjönk Inga Persdotter samman, och
mörkrets underliga isande fasa var över henne. Hon
flyttade sig närmare Nils och ville röra vid hans
hand. Men hon sade intet. Ty hon ville ej
yppa, vad hon själv såg.
Men Nils samlade all sin kraft och stötte
modern undan.
»Gå ifrån mig», ropade han. »Gå ifrån mig
du, som icke gjort mig annat än ont, du, som
för ont med dig, du, som lärt mig ont, och
lever i det onda. Jag förbannar dig, och jag
förbannar den stund, då du fött mig.»
Inga Persdotter hörde honom, och hennes
vrede var sådan, att den först gjorde henne mållös.
Hon skulle helst velat gå och lämna sonen åt sitt
öde, om hon blott hade vågat. Men hon vågade
det ej. Ty i denna stund var skräcken för
mörkret över henne, och hon visste, att kom hon
ensam ut, skulle hon vända om och på skälvande
fötter springa tillbaka.
»Det är för dig, jag gjort detta», prövade hon
att säga.
Men Nils avbröt henne.
»Tig», sade han, »och ljug inte nu. Hon,
som du hatat och förföljt, lever inte. Det vore
bättre, om du vore död.»
Som osaliga andar, vilka mot sin vilja fjättrats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
