- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
156

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stund nära den gräns, där, om den överskrides,
det sista bandet i en människas skäl brister.

Ty mitt framför sängen såg Nils på
golvtiljorna en liten fläck av ljus, och han trodde
först, att modern låg vaken som han och hade
tänt lampan. Men som han stirrade på denna
lilla ljusfläck, märkte han, hur den växte, och
mitt i densamma urskilde Nils tydligt, att Elin
låg på knä på golvet. Hon låg där i blotta
linnet och såg ut, som om hon sprungit upp ur
bädden vid hans sida. Han kunde se hennes
axlar och hennes rygg och huvudet, som hon
höll nedböjt. Och mitt emot henne såg han sig
själv, den andre, som följt honom in, och med
vilken han icke kunnat tala. Den andre stod
mitt emot Elin, och i handen höll han något,
som han lyfte för att slå till. »Skona mitt liv»,
bad Elin, »jag ska gå själv, jag ska ingenting
säga, men skona mitt liv.» Nils hörde allt detta
tydligt, där han låg, och han såg den andre, som
var han själv, slå till på hennes hjässa. Han
såg Elin sjunka till jorden med ett skri. Så hörde
han henne rossla och kvida. Så blev allt tyst,
och det blev mörkt, mörkt, som om intet ljus
någonsin kunnat lysa.

Då stod Nils i förtvivlan upprätt på golvet
och skrek högt. Men när Inga Persdotter kom
in, och lampan var tänd, låg han åter i sin bädd
och ville ingenting svara henne. Han bad henne
endast gå. Men när modem dock ej ville lämna
honom, då satte sig Nils upp, och med läppar
vita av skräck talade han till henne.

»Där låg hon», sade han. »Där på golvet.
Där borta stod jag, och jag slog henne i natt,
som jag gjorde det i går. Men jag vill inte
kläda på henne igen. Jag vill inte ta i hennes
döda kropp, inte släpa henne ut och kasta henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free