- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
170

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i hennes bröst, när hon tänkte på att den orätt, som
skett, skulle få gå ostraffad.

Eller en man går ute vid plogen. Det är
gott plöjningsväder, och lärkorna drilla över hans
huvud i den blåa luften. Han skulle vilja arbeta
ända till middagen. Ty hans teg är oplöjd, och
jorden längtar efter sådd. Men han kan icke
stanna. Ty han får ingen ro för tankarna, som
kretsa om det förfärliga, vilket han och alla så
länge tålt ibland sig, och som nu blivit en
oskyldigs död. Han binder tömmarna om oxarnas ben
och låter djuren stå. Själv går han bort till byn,
där han kan få stilla sin vetlust.

I hagen sitta två unga nedanför en stätta
med armarna om varandras liv. De ha stulit
sig dit en stund för att få leka och kyssas. Men
plötsligt blir den unge mannen orolig och vill
gå bort. Och när flickan frågar honom varför,
svarar han endast med en åtbörd, som hon förstår.
Tysta följas de åt för att få klarhet i den fråga,
vilken bränner inom alla.

Uppför backen, som leder till skolan,
stapplar en gammal man. Han är ofärdig och nästan
blind. När han går, trevar han sig fram med en
käpp. Han möter en skock barn, gossar och
flickor om varandra. De ha fått lov i skolan.
Skolläraren har givit dem lov. Men de stoja
icke, och det ser ut, som om lovdagen icke vållat
dem någon glädje. De gå förbi den gamle
mannen, och då han icke kan se, ropar han på avstånd
för att tvinga dem att stanna och få svar på den
fråga, som drivit honom ut. Så förstår han, vilka
han har framför sig. Och i det han mumlar något
om »barn, vilka ej begripa sådant», stapplar han
vidare uppför backen, darrande av den oro, som
är allas. Men barnen gå tyst samtalande vidare.
De berätta varandra, vad de veta, och de knota

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free