- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
189

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilket han ej visste, vad det var, växte inom
honom. Men detta nya var icke så nytt, som
Nils själv trodde. Det var äldre än han själv
och hade funnits, innan han blev född. Det var
de många goda människonia, som levat och
arbetat inom hans släkt, vilka nu böljade vinna välde
inom honom. De voro icke döda, som folk sade.
De levde och verkade nu i sin levande ättlings
blod. Det var Tufve Nilsson, hans farfader,
vilken vant en ärans man. Det var Tufve
Tufvesson, hans fader, vilken varit så godsint, att han
aldrig kunnat säga en människa ett ont ord eller
slå ett djur. Det var flere ännu, vilka levat så
långt borta i tiden, att Nils aldrig hört deras
namn. Men av deras blod var han kommen, och
i ensamheten skildes nu bort, vad av ondo varit,
och det, som förr icke fått verka, kom upp inom
honom och blev till nya makter, som omdanade
och förnyade. Ingen annans vilja tryckte honom
längre ner. Nils begynte ånyo att brås på de
goda inom sin släkt, som naturen danat honom
och menat.

Men det blev Nils svårt, när han leddes in
i den stora salen och stod ansikte mot ansikte med
alla dess rnänniskor, både dem han kände, och
dem han aldrig sett förr. Där stod svärfadern,
Ola Persson, med sitt mörka hår och sina klara
ögon, och bakom honom grannarna, män och
kvinnor. Upprörda och allvarliga betraktade de alla
Nils, och vid det stora bordet satt kyrkoherden
med den svarta kalotten tyckt ned över sitt vita
hån Allt detta var tungt för Nils att se. Men
svårast var det honom, när han fick syn på
modern. I fångdräkt stod hon där som han, och
hennes ögon brunno emot honom. Då lade Nils
sin hand på hennes axel och mumlade mitt inför
alla människon

»Stackars mor.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free