- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
192

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nils Tufvesson fick stort rykte av detta, och
mången tyckte, att han därigenom försonade
mycket av det onda, han hade begått. För Nils
själv skulle det vant en stor tröst, om han vetat
detta. Ty så djupt hade hans skuldkänsla böjt
honom, att det aldrig ens kom i hans dröm, att
någon kunde tänka på honom annat än med avsky.
Men den, som frivilligt söker döden för en annans
brott, finner dängenom vägen till människornas
hjärtan, om hans brott är aldrig så stort. Och
Nils blev under denna tid till en hjälte.

»Han har gjort allt ont, som nämnas kan»,
sade folket. »Och mera än det. Men han har
aldrig velat det onda. Vi känna honom alla, och
vi borga för hans uppsåt. Själv visar han nu,
vilken man han är. Ty han tager allt på sig,
och en dag skall han gå i döden för modern.»

Ty alla visste de, vem den brottsliga var.
Allt folket visste detta. Nämnden, som satt vid
tingen, och vilkens medlemmar själva voro män
av folket, visste det. Domaren, som skulle uttala
domen, visste det ock. Men tillika visste alla,
att mot den skyldigas nekande och mot Nils
Tufvessons egen bekännelse kunde ingen rätt
döma den brottsliga skyldig efter svensk lag.

Därför kom skräcken tillbaka över bygden,
skräcken, att den oskyldige skulle få lida för den
skyldiga, och att vad rätt var aldrig skulle få
stämma att göra sig hört. Och denna skräck
var väne än den, vilken förut kommit. Ty den
blossade icke upp så häftigt. Den kom icke
oförberett eller hastigt. Långsamt och smygande kom
den, och inför denna nya skräck förstummades
alla munnar, och även de hårdhjärtade rördes till
medlidande.

»Inga Persdotter skall komma tillbaka till
Möllinge», sade folket. »Hon skall åter bo mitt ibland
oss, lös och fräck skall hon gå omkring ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free