- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
199

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke av den andra, ej heller visste någon av dem,
vart de skulle föras. Först rullade den ena kärran
ut, och en stund senare den andra.

Fångvaktarna voro befallda att köra på olika
vägar, så att fångarna under vägen icke skulle
få tillfälle att se eller tala med varandra. Men
vare sig de tagit fel om tiden eller vägen, hände
det sig dock så, att där tvä bivägar mötas, kommo
de båda skjutsama mitt emot varandra. Sedan
var ej annat att göra än att låta vagnarna följas åt.

Så åkte nu Inga Persdotter och Nils Tufvesson
åter till Möllinge gård. Pä kända vägar foro de,
och snart visste båda, vart resan gick. När de
nalkades det gamla hemmet, vände sig Nils
Tufvesson, som for i den första kärran, om och
försökte se på sin moder. Men han kunde ej
fånga hennes blick. De tunga ögonlocken hade
fallit ned, och hennes ansikte var orörligt. Med
en suck satte sig Nils åter till rätta i sätet, och
som han blickade framåt, såg han, att vägen var
full av folk. De gingo i skockar eller två och
två. Det såg ut, som när man en söndagsmorgon
nalkas en kyrka. Utan att tala, stilla och
allvarliga, skredo dessa män och kvinnor framåt,
och Nils kände dem alla. Men han vågade icke
lyfta sitt huvud. Ty han fruktade att möta kalla
blickar, vilka nyfiket skulle mönstra honom eller
förläget glida undan för hans. Men när Inga
Persdotter såg folket, höjde hon sitt huvud, på
det att ingen måtte kunna säga, att han sett henne
nedböjd. Hon mötte ingens blick, men hon for
in på gården, så lugnt, som hade hon endast
varit bortrest och återvänt hem.

»Tror de, de här ska fånga oss bättre?» sade
hon till fångvaktaren, när hon steg ned.

Belagd med handbojor fördes Inga Persdotter
ned i källaren, där Elins döda kropp blivit funnen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free