- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
203

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig alla, vilka taga del i denna oförgätliga dags
händelser, uppskakade och bleka följa
människonia, vad som inför deras ögon utvecklar sig
och sken Ty brottet har blivit levande igen och
begåtts öppet, så att alla kunna se det. För första
gången kan någon märka, att Inga Persdotters
ansikte blir oroligt. Hennes ögon se sig skygga
omkring, och hennes kropp ryser.

Varför rygga människonia så plötsligt?
Varför stängas fönstren? Varför avlägsnas alla, utom
de anklagade själva och de vittnen, som skola
höras?

Alla ana det, men icke ens nu vill någon
säga det högt. Först när domarens klubba fallit,
och rättegången för dagen är slut, veta alla vad
som förefallit. Åter stiga Nils Tufvesson och
Inga Persdotter upp i var sin vagn. Åter fara
de ut på landsvägen och tillbaka mot staden.
Efter den första vagnen springer en herrelös hund
och skäller av glädje, att han funnit sin husbonde.

Men bland mängden av människor sprider
sig underrättelsen om, att det yttersta ordet i
denna sak blivit sagt. Åklagaren har ställt den
frågan till Nils, om det är sant, att de tilltalade
bedrivit otukt med varandra.

Men Nils står fast i det sista. Han förnekar
allt, som kan kasta en skugga på modern. Vad
han bekänt, vidhåller han, men därutöver erkänner
han intet.

Detta vet mängden, som väntat till sista
timmen på Möllinge gård. Långsamt skiljas
människorna åt för att söka sig var och en åt sitt
håll. Deras oro är icke stillad. Ännu grubbla
de över det öde, som fängslar deras inbillning
och deras skräck, och de veta intet.

Men när nästa underrättelse kommer från
staden om Inga Persdotter och hennes son, då
har rätten setat ännu en gång, och då har utslaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free