- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
211

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frukt, och där jordgubbarna glödde röda under
de mörkgröna bladen, är skövlad och förvandlad
till tobaksland. Men det gamla huset står öde.

Det står öde, därför att ingen vill bo där
Ingen vill få till ständigt grannskap minnena om
den onda modem, vilken förledde sin son och
tvang honom att mörda sin hustru. Ingen kan
stå ut med att dag för dag och natt för natt
höra väggania tala och lyssna till nattens sagor
om det mörka dådet, om vilket sanningen aldrig
kom fram.

Den sista, som bott där, var en herrelös hund,
vilken dag och natt sökte sin husbonde. Om
nättema plägade han stå och tjuta på gården,
och de, som gingo förbi, hörde honom. Då var
det en barmhärtig man, som lockade hunden med
sig hem och sköt honom.

Sedan dess har gården stått tom. Spindlar
och råttor äro dess innebyggare.

Men om Nils Tufvesson går den sägen, att
en gång när han suttit ut sitt straff och fått
kunglig nåd, som livstidsfångar få till sist, om
de uppföd sig väl, då skall han komma tillbaka.
Det blir tungt för honom att komma. Men han
känner ingen annan trakt än sin hembygd, och
någon annan plats på jorden att ty till äger han
icke. Därför måste han komma till sin egen bygd.

Men när han då kommer, är han välkommen,
och förbannelsen är lyftad från hans huvud. Ty
honom har ingen dömt av dem, som kände honom,
och ingen av dem skall tveka att räcka honom
sin hand.

Mer än hans gärningar värda voro, har han
icke lidit. Men den, som lärt att se uppåt, vet,
att det finns något, som tindrar och lyser, högt
över gärningarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:28:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tufvesson/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free