Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett knifblad mellan refbenen och nedsjönk med ett
stönande. Kampen fortfor utan uppehåll omkring
honom, tills slutligen Irländarne fingo öfverhanden, jagade
tyskarne på flykten och sedan själfva försvunno
spårlöst i hamnens omgifningar.
Först nu syntes polistjänstemännen och hopsamlade
de sårade på slagfältet, hvilka, allt eftersom de voro
mer eller mindre svårt sårade, kastades i fängelse eller
fördes till sjukhus.
Den stackars Hans träffades af det förstnämnda.
När man förbundit hans ej alls farliga sår, spärrades
han in i ett litet rum, tio fot långt i fyrkant, hvars
hela inredning bestod af en torftig bädd med en hård
madrass och en filt. Man gaf honom litet vatten och
bröd och öfverlämnade honom sedan under tjugufyra
timmar åt sig själf och den djupaste ensamhet.
Det var för honom mycket långa och bittra
stunder, och för väl hundrade gången fördömde han i sitt
innersta hjärta sin uppstudsighet mot fadern och sin
dumhet att i Amerika vilja söka lycka. Äter och åter
frågade han sig hvad han egentligen funnit för godt
i det beprisade fria landet och måste svara sig därpå:
ingenting, som han icke hade kunnat få mycket bättre
hemma utan att anstränga sig på långt när så
mycket. Och nu var han till på köpet inspärrad i
fängelse, och Gud allena kunde veta, hur länge han skulle
kvarhållas däri. Hans läge var sannerligen icke
angenämt — men det var hans eget fel, och han fick nu
se till, hur han kunde reda sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
