- Project Runeberg -  Tvångströjan /
14

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svordomar öfver den förbannade provokatören. Men till
sist narrade han dem med sig, fyrtio af de tilltagsnaste
sällarna. Han närmade sig dem om och om igen. Han
talade om hvilken mäktig person han var i fängelset på
grund däraf, att han hade förtroende att passa upp på
direktören på hans kontor och hade
medikamentsutdelningen om hand.

»Ge mig bevis på det», sade långa Bill Hodge, en
bergsbo, som fått lifstidsfängelse för tågplundring och
som i åratal af hela sin själ längtat att få rymma för
att döda sin medbrottsling, som hade vittnat emot honom.

Cecil Winwood underkastade sig profvet. Han påstod,
att han skulle bedöfva vaktarna den natt, då rymningen
skulle försiggå.

»Prata går väl an», sade långa Bill Hodge. »Hvad vi
vilja se, det är handling. Bedöfva en af vaktarna i kväll.
Barnum till exempel. Han är en satan. Han klådde upp
den där halftokige juden i går i väggluskorridoren —
och då hade han inte ens tjänstgöring. I natt har han
vakten. Bedöfva honom i natt och laga så att han mister
sin plats. Ge mig ett bevis, så kunna vi sedan tala om
affären.»

Allt detta talade långa Bill om för mig sedan i
straffcellerna. Cecil Winwood knotade öfver, att profvet skulle
afläggas så snart. Han påstod, att han måste ha tid
på sig för att smuggla opium från fängelseapoteket. De
gåfvo honom tid, och efter en vecka förklarade han, att
han var färdig. Fyrtio lifstidsfångar, som voro lätta att
lura, väntade på, att fångknekten Barnum skulle somna
på sitt pass. Det gjorde Barnum. Han påträffades
sofvande, och han blef afskedad för att ha sofvit under
tjänstgöringen.

Detta öfvertygade naturligtvis lifstidsfångarna. Men


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free