- Project Runeberg -  Tvångströjan /
179

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hårda. Direktör Atherton var en hård man. Han gjorde
mig hård, och min hårdhet reagerade på honom och
gjorde honom ännu hårdare. Men ändå lyckades han icke
döda mig. Det var Californiens lag, en sträng domare
och en hjärtlös guvernör, som skulle sända mig till
schavotten för att ha slagit till en fångknekt med
knytnäfven. Jag skall alltid förfäkta det påståendet, att denna
fångknekts näsa var mycket lätt att få till att blöda. Jag
var ett slankigt skelett på den tiden. Ibland undrar jag,
om hans näsa verkligen blödde. Naturligtvis svor han
inför domaren på, att den gjorde det. Men jag
känner fångknektar, som ha begått värre meneder än så.

Ed Morrell var ifrig att få veta, om jag hade lyckats
med experimentet; men då han försökte tala med mig,
tystades han ner af Smith, som händelsevis hade vakten.

»Det gör ingenting, Ed», knackade jag till honom. »Du
och Jake kunna hålla er stilla, så skall jag tala om
alltsammans för er. Smith kan inte hindra er från att höra
på, och han kan inte hindra mig från att tala. De ha
gjort sitt värsta, men ännu är jag här.»

»Låt bli det där, Standing!» röt Smith till mig från
korridoren utanför cellerna.

Smith var en ovanligt butter människa, ojämförligt
den elakaste och hänmdlystnaste af våra vaktare. Vi
brukade diskutera den frågan, om hans hustru tyranniserade
honom eller om han hade dålig mage.

Jag fortfor att knacka med mina knogar, och han kom
till dörrgluggen för att titta in på mig.

»Jag sa’ ju till er att låta bli det där», fräste han.

»Jag beklagar», sade jag artigt, »men jag har en
aning om, att jag kommer att fortsätta med att knacka.
Och — hm — ursäkta, att jag gör er en närgången
fråga — hur ämnar ni bära er åt för att hindra det?»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free