- Project Runeberg -  Tvångströjan /
250

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Där var en kvinna från Antipas’ hof, som var väninna
till Pilati’ hustru och som jag träffade hos Pilatus samma
kväll jag kom. Jag kallar henne Mirjam, ty under det
namnet älskade jag henne. Om det endast vore svårt
att skildra kvinnornas tjusning, skulle jag ändå skildra
Mirjam. Men hur skall man kunna skildra känslor i
ord? Kvinnans tjusning är höjd öfver alla ord. Den är
något helt annat än förnimmelse, som kulminerar i
förnuft, ty den uppstår af sensation och kulminerar i känsla,
som ej är något annat än en ytterligt stegrad sensation.

I allmänhet taget har hvilken kvinna som helst ett
behag för hvilken man som helst. Då detta behag får
en alldeles särskild karaktär, kalla vi det kärlek.
Mirjam hade denna särskilda tjusning för mig. Jag hade i
själfva verket min andel i hennes tjusning. Hälften däraf
var min egen manlighet, som ilade henne till mötes med
öppna armar och gjorde henne så mycket mera begärlig
för mig.

Mirjam var en stor kvinna. Jag använder det ordet med
flit. Hon var finlemmad, imponerande, resligare och
mera formfulländad än de flesta judiska kvinnor. Hon
var aristokrat till sin sociala ställning, och hon var
aristokrat af naturen. Allt hvad hon gjorde var
storstiladt och ädelt. Hon hade intelligens, hon hade
kvickhet och framför allt hade hon kvinnlighet. Som ni skall
få se, var det hennes kvinnlighet, som till sist förde henne
och mig i fördärfvet. Hon var mörklagd, med olivfärgad
hy och ovalt ansikte; hennes hår var blåsvart, och
hennes ögon voro som två svarta källor. Aldrig hade mera
afgjorda typer af blond och brunett mötts som man och
kvinna än hon och jag.

Och vi möttes genast. Det var ingen själfgranskning,
ingen väntan, ingen tvekan för att vi skulle öfvertyga oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free