Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ha tröttat ut mig riktigt, skola de leda ut mig en
morgon klädd i skjorta utan krage och låta mig fara ner
genom falluckan. Å, jag vet. Repet, som de skola göra
det med, är hårdt sträckt. Folsoms bödel har i flera
månader sträckt det med tunga vikter för att ta bort
all dess elasticitet.
Ja, jag skall fara i väg ett långt stycke. De ha
skarpsinniga uträkningar — som räntetabeller —, hvilka ange
längden af kroppens sänkning i förhållande till dess
tyngd. Jag är så utmärglad, att de måste låta mig
sjunka djupt för att bryta halsen af mig. Och sedan
skola åskådarna ta af sig hattarna, och medan jag
gungar af och an, skola doktorerna lägga örat till mitt bröst
för att räkna mina domnande hjärtslag, och till sist skola
de säga, att jag är död.
Det är groteskt. Det är en löjlig förmätenhet hos dessa
idioter, som inbilla sig, att de kunna döda mig. Jag
kan inte dö. Jag är odödlig, liksom de äro odödliga;
enda skillnaden är, att jag vet det, och att de inte veta
det.
Bah! Jag har en gång varit galgdräng eller rättare
sagdt bödel. Jag kommer mycket väl ihåg det. Jag
använde svärd, icke rep. Svärdet är ett manligare sätt,
ehuru alla sätt äro lika overksamma. Som om själen
kunde skäras af med ett svärd eller strypas med ett
rep!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
