Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
göra och kom således i tillfälle att bevittna styrmannens
tragiska slut. Då han lyfte spännhultet för att slå Seth
Richards på fingrarna, dök den senare ner i vattnet,
svingade sig sedan upp med bägge händerna, så att han
kom med öfverkroppen in i båten, slog armarna om
styrmannen och drog honom med sig, då han föll baklänges
öfverbord. Han släppte troligen aldrig sitt tag, och båda
drunknade tillsammans.
Af hela besättningen voro nu endast tre af oss vid lif:
Kapten Nicholl, Arnold Bentham (fältskären) och jag.
Sju hade omkommit i en blink som följd af Jud
Het-chins försök att stjäla proviant. Jag tyckte det var synd,
att så många präktiga, varma klädesplagg hade gått
förlorade i hafvet. Det var inte en af oss, som inte kunde
ha med tacksamhet hållit till godo med mera i den vägen.
Kapten Nicholl och fältskären voro präktiga och
hederliga karlar. Ofta, då två af oss sofvo, kunde den, som
var vaken och styrde, ha stulit af provianten. Men det
hände aldrig. Vi litade fullt och fast på hvarandra, och
vi skulle hellre ha dött än svikit detta förtroende.
Vi nöjde oss fortfarande med ett halft kilo kött per
dag, och vi begagnade oss af hvarenda gynnsam
vindfläkt för att styra nordlig kurs. Icke förr än den
fjortonde januari, sju veckor efter skeppsbrottet, kommo vi
till varmare latitud. Ej ens då var det riktigt varmt.
Det var bara inte så bitande kallt.
Här öfvergaf den friska västliga brisen oss, och vi
lågo i många dagar och gungade i dödsjö. För det mesta
var det lugnt eller svag motvind, men ibland kunde vi
ha hård blåst, vanligen stick i stäf, i flera timmar. Så
försvagade som vi voro, var det inte tänkbart att ro
en så stor båt. Vi kunde endast spara på provianten
och hoppas på, att Vår herre skulle visa oss ett vänligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
