Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 10 oktober.
Jag hade anlänt klockan tre på eftermiddagen. Vid
halvsextiden kom Rose för att underrätta mig, att min mor
kommit hem, och jag gick ned för att hälsa på henne. Min mor
bebor på nedra botten en likadan våning som min i samma
paviljong. Jag bor ovanpå henne, och vi ha samma
baktrappa. Min far bor i den motliggande paviljongen; men
som åt gårdssidan utrymmet är så mycket större som stora
trappan tager från oss, är hans våning mycket större än vår.
Trots de förpliktelser, som deras ställning ålägger dem genom
Bourbonernas återkomst, bebo min far och min mor
fortfarande bottenvåningen och kunna hålla mottagningar i
denna, så rymligt är nämligen våra förfäders hus. Jag fann
min mor i sin salong, där ingenting ändrats. Hon var
klädd. För varje steg undrade jag, vilket bemötande jag
skulle finna hos denna kvinna, som varit så föga mor, att
jag från henne under hela åtta år endast fått de båda brev
du vet. Jag fann det ovärdigt att spela en omöjlig ömhet
och gjorde mig fördenskull till en religiös idiot, men kände
mig i mitt inre mycket förlägen, då jag inträdde. Denna
förlägenhet försvann emellertid snart. Min mor bemötte
mig med utsökt behag, men visade mig ingen falsk ömhet;
hon var inte kall och behandlade mig inte som en främling,
men hon tog mig inte heller i knä som en liten älskad flicka;
hon tog emot mig, som om hon sett mig föregående dag
och var den mildaste, uppriktigaste väninna, talade med mig
som med en fullvuxen kvinna och kysste mig först på
pannan. — »Mitt kära barn, om ni måste dö i klostret», sade hon.
»är det bättre att leva hos oss. Ni gäckar er fars och mina
planer, men vi leva inte längre på den tiden, då föräldrarna
blint åtlyddes. Herr de Chaulieus mening, som också är
min, är att inte underlåta något för att göra livet angenämt
för er och låta er se stora världen. Vid er ålder skulle jag
tänkt som ni: och därför förebrår jag er intet: ni kunde inte
förstå vad vi fordrade av er. Ni skall inte finna mig
löjligt sträng. Om ni känt mitt hjärta, skulle ni snart funnit
att ni misstagit er. Fastän jag tänker lämna er full frihet,
tror jag ändå, att ni under första tiden skulle göra klokt i
att lyssna till de råd, som givas er av en mor, som skall vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
