Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
över en så erfaren jungfrulighet. Jag åhörde hans svar;
han trasslade in sig, såsom personer göra, vilka fruktan
berövar alla medel; slutligen fann jag, att slumpen givit’ mig
en motståndare, som var mig så mycket mera underlägsen
som han anade vad du så stolt kallar min stora själ.
Bruten av olyckor och elände, ansåg han sig så gott som
förstörd och hängav sig åt tre rysliga farhågor. För det
första är han trettiosju år och jag sjutton; han mätte
sålunda icke utan förfäran de tjugu års skillnad i ålder, som
finnes mellan oss. Därnäst är det en erkänd sak, att jag
är mycket vacker; och Louis, som delar denna åsikt, såg
inte utan djup smärta, huru genomgångna lidanden
berövat honom hans ungdom. Slutligen kände han, att jag
som kvinna var mycket överlägsen honom som man. Dessa
tre synliga fel väckte hans misstro mot sig själv; han
fruktade att inte kunna bereda min lycka och ansåg sig tagen
i brist på bättre. Utan utsikten att nödgas återvända till
klostret, skulle jag aldrig ha gift mig med honom, sade han
blygt en afton. — »Det är sant», svarade jag allvarsamt.
Kära vän, han ingav mig den första stora sinnesrörelsen,
som männen orsaka oss. Jag kände mig gripen i mitt
hjärta av de två stora tårar, som skymde hans blickar. —
»Louis», återtog jag tröstande, »det beror endast av er,
att göra detta konvenansparti till ett äktenskap, vartill
jag kan ge mitt fulla gillande. Vad jag begär av er, fordrar
från er sida en långt vackrare försakelse än er kärleks
påstådda slaveri, då den är uppriktig. Kan ni höja er till
kärleken, sådan jag fattar den? Man har blott en vän i
livet, och jag vill vara er vän. Vänskapen är det band,
som förenar två likställda själar, som förbindas av dess
styrka, men detta oaktat äro oberoende. Låt oss vara
vänner och bundsförvanter för att tillsammans bära livet.
Lämna mig hela mitt oberoende. Jag förbjuder er icke att
inge mig den kärlek till er, som ni säger er ha till mig; men
jag kan endast med mitt eget samtycke vara er hustru.
Ingiv mig önskan att åt er överlämna min fria vilja, och
jag skall genast offra den. Jag förbjuder er sålunda icke
att uppelda denna vänskap till kärlek, att oroa den med
kärlekens röst; jag skall själv försöka allt för att göra er
tillgivenhet fullkomlig. Men framför allt bespara mig de obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
