Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
vi skola aldrig komma överens: låt oss bryta, inte mer se
varandra, glöm mig; ty om ni inte ger mig ett
tillfredsställande svar, skall jag glömma er, ni skall för mig bli herr
baron de Macumer, eller fastmer ni skall inte bli något alls; ni
skall för mig vara, som om ni aldrig funnits till. I går hade
ni hos fru d’Espard jag vet inte riktigt vad för en belåten
min, som i högsta grad misshagade mig. Ni tycktes vara
säker på att vara älskad. Med ett ord, er andes frihet
förfärade mig, och jag igenkände i denna stund inte den tjänare,
som ni i ert första brev sade er vara. Långt ifrån att vara
förströdd, som en förälskad man bör vara, fann ni snillrika
infall. Så beter sig inte en sann troende; han är alltid
nedslagen inför sin gudomlighet. Om jag inte är ett över
andra kvinnor överlägset väsen, om ni inte i mig ser ert
livs källa, är jag mindre än en kvinna, därför att jag i denna
stund är helt enkelt en kvinna. Ni har väckt mitt
misstroende, Felipe; det har knotat så att det överröstat
ömheten, och då jag granskat ert förflutna, finner jag mig ha
rätt till att vara misstrogen. Vet, min herr hela Spaniens
konstitutionella minister, att jag grundligt tänkt över
mitt köns usla ställning. Min oskuld har hållit facklorna i
sina händer utan att bränna sig. Hör noga på vad min
unga erfarenhet sagt mig och vad jag här upprepar för er.
I allting annat finna dubbelhet, oredlighet, svikna löften
domare, och dessa domare ådöma straff; men så förhåller
det sig inte med kärleken, som måste samtidigt vara offer,
anklagare, advokat, domstol och bödel; ty den grymmaste
trolöshet, de ohyggligaste brott förbli okända, begås
själar emellan utan vittnen, och det liggervälförståendes iden
misshandlades intresse att tiga. Kärleken har fördenskull
sin egen lagbok, sin egen hämnd: världen har ingenting
att skaffa därmed. Jag har för min del emellertid fast
beslutit, att aldrig förlåta ett brott, och i hjärtats
angelägenheter finnes ingenting obetydligt. I går liknade ni en
man, som är säker på att han är älskad. Ni skulle göra orätt
i att inte hysa denna visshet, men i mina ögon skulle ni
vara brottslig, om den berövade er det okonstlade behag,
som hoppets ovisshet förut gav er. Jag vill varken se er
rädd eller inbilsk, jag vill inte, att ni darrar för att mista
min tillgivenhet, ty detta skulle vara en förolämpning;
Två unga hustrurs memoarer. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
