Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Protest mot tidningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned i smutsen, och fördenskull hade denna lönerörelse satts i gång. Men vore väl
då Sverges typografer värda ett sådant omdöme som nu kommit dem till del?
Talaren vågade därpå svara nej.
Val. Isakson protesterade även han mot tidningarnas uttalande i denna sak.
Redaktör Gustaf Ericsons uppsats var från början till slut lögnaktig; han hade nu
alltid sökt nedsätta typografernas löner. Så gjorde han i Motala, där han gav dem
en spottstyver i lön. Han trodde sig nu ha bättre lycka här, men skulle ej vinna
framgång; han finge bättra sig om han ville stanna kvar i Sverge. Talaren föreslog
en resolution, däri även uttalades en protest mot den av riksdagen beslutade
lagparagrafen rörande strejker.
K. Ziesnitz betonade starkt att typografförbundet var socialistiskt och hr
Branting hade ju också framhållit detta förbund som ett mönster i den vägen.
Typograferna stodo nu inför samma dilemma som slavarna i Norberg, och det visade sig
att arbetarna ej hade några vänner i tidningarna, ej ens i Östgöten och ännu mindre
i de rika kapitalisttidningarna sådana som Aftonbladet, Nya Dagligt Allehanda och
Dagens Nyheter. (Protester.) Det vore bäst att typograferna i likhet med de andra
arbetarna slöto sig till socialisterna, och talaren hoppades att så även snart skulle
ske. Talaren framhöll även att det ej var så helt med den genomförda tariffen, ty
man hade ju ej lyckats över allt.
C. Freugdendahl var övertygad därom, att om ej tariffkommissionen kommit
emellan, så skulle Svenska Dagbladet nedsatt typografernas löner med ytterligare
10 procent. Stockholms Nyheter hade omtuggat Svenska Dagbladets lögner och
även Budkaveln hade avtryckt dem. Men talaren önskade att man skulle lämna
dessa och några liknande tidningar i landsorten i fullständig glömska.
L. A. Mårtensson bemötte hr Ziesnitz. Beträffande boktryckarnas
sammanslutning var talaren av den åsikten att det ej var de stora boktryckarna som ville
organisera sig, 1’ör att motarbeta typograferna, utan bara ett par tidningar. De som
vunno på lönerörelsen voro i synnerhet boktryckarna, nämligen genom minskning
i konkurrensen, och detta hade även jämte löneförhöjning åsyftats med hela rörelsen.
Efter några korta uttalanden av O. Lööf, öhman och Holmstedt, framhöll
K. Ziesnitz ånyo att det ej var så mycket vunnet med denna rörelse, isynnerhet
då, som en talare yttrat, man blott fått 5 procent högre lön. Man finge se hur
uselt det skulle bli på de stora tryckerierna i sommar, då arbetarna kanske finge
gå med några få kronor i veckan. I Tyskland och även annorstädes hade
typograferna måst sluta sig till socialdemokraterna och det kom nog att ske så även här.
Hr Grafs resolution var av följande lydelse:
Stockholms typografer, församlade till ett antal av cirka 600, för att uttala sig
angående de angrepp en del av tidningspressen riktat mot typografernas organisation,
för den under året med stor framgång bedrivna lönerörelsen, vilja härmed uttala
sitt förakt mot sådana organ, som icke akta för rov, att genom osanna uppgifter
till den läsande allmänheten, antingen ur egen »fatabur» eller genom reproduktion
av liktänkande alster i denna väg, söka nedsätta typograferna för deras arbete i
syftemål att höja ett yrke som hotas med undergång, anskaffa åt de i yrket arbetande en
dräglig existens, och sålunda i sin mån upprätthålla det hedersrum boktryckarekonsten
i Sverge hittills innehaft, men som varit nära att duka under för en osund konkurrens;
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
