- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
288

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

288

med kaustikt kali; deras bestämmelse är naturligtvis att
upptaga den genom röret 1’t inströmmande luftens vattenånga och
kolsyra. Sistnämnda rör är för öfrigt stoppadt med bomull för
att qvarhålla i luften uppslammade partiklar.

Genom flaskans F kork gå
glasrören a, b lufttätt; det förra slutar straxt
nedom korken, det andra räcker djupt
ned i vätskan, der det är utdraget till
en fin spets.

Sedan cylindern SS’ blifvit gjord
lufttom, öppnas kranen vid ändan S’;
luften stryker långsamt in genom
bomullen samt rören T’ och T, inträder i
flaskan F, som för tillfället innehåller
amylnitrit, och bubblar upp genom
vätskan. Här mättas den med ånga och
inträder sålunda i profcylindern.

Vi låta nu en stråle från den
elektriska lampan L falla in i cylindern;
genom en lins samlas ljuset till en
brännpunkt ungefär i dess midt. Under det
första ögonblicket efter strålens
insläppande är amylnitrit-ångan lika osynlig
som förut, men snart inträder en
kemisk sönderdelning; en lysande hvit sky
betecknar ljusets bana. Ångans
molekuler hafva skakats sönder, en skur af
mikroskopiska partiklar har slagit ned på
strålen och kommer den att lysa som
ett fast glänsande spjut. Försöket visar
således äfven, att huru stark en
ljusstråle än må vara, är den dock i och
för sig osynlig, så länge den ej har
något föremål att belysa; sjelfva rymden och den ether, som
uppfyller densamma, äro osynliga, ehuru strålarne från all verldens
solar ila fram derigenom.

Som I sen, är den från lampan mest aflägsna delen af
profcylindern tom; intet moln har der bildat sig, ehuru
amylnitrit-ånga finnes lika väl der som i den främre hälften. Jag håller
en konkavspegel framför ändan S’ (bild 110) af cylindern och
kastar sålunda strålen tillbaka ditin — men den förmår ändock
ej åstadkomma någon verkan trots sin ljusstyrka; dess kemiska*
kraft är tömd, den har hel och hållen förbrukats till
dekom-positions-arbetet i cylinderns främre hälft. Blott en ytterst

Bild 111.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free