Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"renanismen" och krisen, i renans liv 6$
förloppet; 2) utvecklingen arbetar på att realisera
ett dunkelt och okänt, men förmodligen
meningsfullt mål. Som positivist förnekar Renan
teologien — gudstron, som gammal hegelian
fasthåller han vid teleologien —
ändamålsenligheten. Men han gör det med ett tillskott av
Schopenhauer. Naturen roar sig på vår bekostnad
och lurar oss med på sina syften genom allehanda
illusioner och förespeglingar. Den lurar oss till
älskog, offer och bragd för ett mål, som viker
undan i samma stund vi nått det. Naturens
metoder äro machiavelliska. Men i stället för att
protestera mot den bedrägliga världsviljan på
Schopenhauers vis genom att påyrka individuell
Willens-verneinung kräver Renan underkastelse under det
som sker. Naturens mål måste vara gott, fast
motsatsen kan förefalla sannare. Låt oss därför samarbeta
med naturen, även om det måste ske genom ett
uppgivande av våra egna tillfälliga ideal. Ty
historien har bevisat, att alla ideal äro tillfälliga. Guds
existens vederlägges dagligen av brutala och
absurda fakta, men kanske skall han existera en
gång, kanske skall han en gång bli universums
samvete och självmedvetande, då universum själv
blivit medvetet. Denna tankegång, som så ofta
av renanismens vedersakare stämplats som en
hädelse, är i grund och botten ingenting annat än
den hedervärde Hegels. Gud realiserar sig själv
i naturförloppet och når ett successivt
självmedvetande i det historiska skeendet. Guds födelse
5. — F o g e l q v i s t, Typer och tänkesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
