Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedröfvades tjänst, väl måtte glädja sig åt att nu få
vara till hugnad åt dem, som lågo i plågor
och i dödens ångest.
Så kom en dag, då herr Alf själf, vid det
att han med sina män gjorde ett utfall, blef
illa sårad och mäste bäras tillbaka in i
fästningen. Och fru Cecilia skötte om hans sår
och förband dem och vårdade honom med
mycken nit och omsorg. Och riddaren tänkte vid
sig själf, att förvisso måtte hon hafva ett fromt
och Gudi behagligt sinnelag, då hon så kunde
vårda sig om sin fiende. Ty han visste ju väl,
att hon i sitt hjärta alltid måste anse honom
såsom sin fiende, emedan han röfvat henne
ifrån det heliga lif hon velat ägna sig åt.
Medan nu herr Alf låg sårad, fördes befälet
å borgen af hans väpnare, Ingemund Bosson.
Och så modige och vaksamme voro borgens
försvarare, att det tycktes som om Bo Jonsson
skulle få draga sina färde med oförrättadt ärende,
änskönt han hade mycket folk och två
utländska kärrebyssor!
Då förgrymmades den mäktige drotsen, och
han befallde sina bågskyttar att skjuta mot
borgen med pilar, vid hvilka voro bundna
brinnande halmtappar. När nu dessa föllo ned i
borgen, skyndade väl kvinnorna och de af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
